Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

Fruktans blogg

Av

Vad ger dig rätt att vara kritisk?

Stephen King retade upp många Twilight-fans när han sa att Stephenie Meyer inte kunde skriva. Man kan fråga sig, vad ger Stephen King rätt att smutskasta Twilight? I en intervju där han jämförde JK Rowling med Stephenie Meyer så sa han att båda skrev direkt till unga. Skillnaden enligt King var att JK Rowling är en fantastisk författare, medan Meyer inte kan skriva alls.

Många Twilight-fans blev hysteriskt arga och menade att King bara var avundsjuk för att Twilight-böckerna sålde så bra. Det fanns även humoristiska inslag som ”He’s just a bloody guy who is jealous of Edward’s good looks”. Stephen Kings fans tyckte det var lite väl komiskt och kontrade med ett ”svar”. Men vad ger skräckförfattaren rätt att kritisera Twilight? Enligt mig är det inte:
[Läs mer…] om Vad ger dig rätt att vara kritisk?

Av

Public service-post, eller ”Varför du inte ska gå och se Prometheus”

Det här är inte den första posten här på Fruktan om Prometheus och – gissar jag – inte heller den sista. Det finns mängder med spoilers i texten, så om du inte har sett filmen kanske du tycker att du inte borde läsa vidare. Jag håller inte med. Den här texten är betydligt mer underhållande än filmen du inte har sett än. Och om du läser det här kanske du låter bli att se den över huvud taget. Win-win, eller hur?

[Läs mer…] om Public service-post, eller ”Varför du inte ska gå och se Prometheus”

Av

Grate Ekspektashuns

Prometheus trailer
Prometheus - lång dags färd mot besvikelse

Redan Cicero i sina verk om retorik konstaterade att genom att manipulera sina åhörares förväntningar kan den gode talaren förstärka och förändra sina åhörares uppfattning om ett tal eller en text. Om talaren började med att ge intryck av att han varken hade något att säga eller hur han skulle säga det, för att därefter gradvis motbevisa detta intryck, så kunde talet som helhet ge ett starkare intryck än om samma tal gjorts väl hela vägen. (Så ja, en gång i tiden fanns det en bra tanke bakom inledningen ”Jag är inte någon talare, men…”).
Det är inte bara låga, utan fel förväntningar på något som förstärker och totalintrycket. Litteraturens kanske starkaste exempel är Marcus Antonius tal till folket efter mordet på Caesar i Shakespeares pjäs. På omkvädet ”Och Brutus är en ärbar man”, vänder han vad som först verkar vara en hyllning till Brutus rättrådighet och mod till att få folkhopen att slita Brutus i stycken. (Från på mitten av denna sida, och resten.)
[Läs mer…] om Grate Ekspektashuns

Av

Varför skriver du som du gör?

Jag funderar ibland på varför jag skriver som jag gör. Ofta för att någon ställer en mer eller mindre rak fråga med den betydelsen, men på senare tid har jag funderat på det allt mer själv. Jag har insett att det är viktigt för mig att förstå hur jag skriver, vad som är viktigt för mig i en text, och varför. Jag har många tankar kring det, men har insett att jag har lättare att svara på vad jag inte gör. Jag är, exempelvis, inte intresserad av att förändra något stort, och heller egentligen inte så värst intresserad av att berätta en historia. Det kanske kan tyckas konstigt att någon som väljer att skriva noveller egentligen inte vill berätta något särskilt, men så är fallet för mig. Vad jag vill är att förmedla en känsla, att frammana något hos läsaren och transportera dem. Kanske förmedla en idé. Men inte berätta en historia.
[Läs mer…] om Varför skriver du som du gör?

Av

Att läsa i Afrika

Under påsken var jag på ett bröllop i Sydafrika. Det kändes som en helt ny värld med fantastiska miljöer, apor som hoppar på taket, 30 grader varmt, inga barn jag behövde ta hand om, ingen email. Själva vigseln var som tagen ur en film, på en gräsplätt nere vid vattnet. Man förväntade sig att Hugh Grant skulle vända sig om, ”Oj är du också här!”

När vigseln var över skulle brudparet iväg för att fotograferas, vi andra tog oss tillbaka till receptionsområdet där festen skulle hållas. Vi drack champagne och tittade på vårtsvinen och antiloperna som gick runt lite längre bort på gräset. Efter tilltugg och minglade kom de. En grupp afrikaner skulle uppträda. Först hörde man trummorna. Sedan sången. [Läs mer…] om Att läsa i Afrika

Av

Gulligt, gulligare, gulligast.

Jag fick en utmaning för två månader sen. Det var inte menat som en utmaning. Men det var så jag tog det. I förbigående fick jag kommentaren: ”Du skriver alltid så mörkt. Varför kan du inte skriva något gulligt?” För mig framstod det som ren skräck. Jag? Skriva gulligt? Men så tänkte jag att man ska ju utmana sitt skrivande. Och så började jag skriva på något gulligt och mysigt och naivt och alldeles underbart.

Och nu kan jag inte sluta. Det är fruktansvärt irriterande. Jag känner att jag måste skriva klart mitt gulliga manus. Plötsligt bryr jag mig om alla mina karaktärer. Sitter och fnissar när jag skriver om alla strapatser de råkar ut för. De blir kära, matförgiftade och bakfulla. Strular, bråkar och ger sig ut på äventyr. Jag har ingen som helst kontroll över dem. Försöker skriva en kärleksförklaring och plötsligt handlade hela texten om simhoppning.
[Läs mer…] om Gulligt, gulligare, gulligast.

Av

Trimmad eller vildvuxen?

Nej, det här är inte ett skamlöst försök att locka fler läsare till bloggen genom att diskutera intimrakningens väl och ve, utan spretig handlingen i en bok får vara. Det började, som de flesta intressanta tankar, med en observation av något avvikande. Andras åsikters avvikande från mina egna, närmare bestämt. Jag slöläste några filrecensioner på imdb (i syfte att få upp blodtrycket och möjligen tillskansa mig lite mer triviakunskaper att plocka fram när folk som minst anar det (och ännu mindre bryr sig)). Jag noterade då att för tre filmer i rad så beklagade sig folk över onödiga sekvenser i filmen. Scener som inte leder till något, dialog som inte för handlingen framåt, etc. I samtliga fall rörde det sig om scener som jag själv tyckt varit bra. Men jag kunde alltså konstatera att många tycks vilja ha en vältrimmad handling, där allt onödigt skalats bort. Själv är jag tvärt om. (…måste…motstå…ordvits…om…”full buskis”…Gaah! Damn those göteborgska gener! *Ehrm*.) Jag stör mig snarare på de filmer där man så fort kameran stannar på ett objekt för ens en tiondels sekund (säg, en hund på ett romersk slagfält, eller så), så kan man sätta godtycklig kroppsdel i pant på att föremålet kommer att dyka upp igen och spela någon roll i handlingen. Oftast på ett förutsägbart sätt. Det är den enklaste, klumpigaste formen av plantering av en ”plot device”. Jag tycker att det uppenbara i det gör berättandet styltigt. Men tydligen finns det alltså människor som tycker att det är anatema att spendera tid på något som saknar vidare relevans.
[Läs mer…] om Trimmad eller vildvuxen?

Av

Läsandet i relation till skrivandet

Någonting som givetvis går hand i hand med skrivandet är läsandet. Något jag tror är väldigt viktigt i själva processen. Det vi läser påverkar oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Vårt skrivande, vilka idéer som kommer in i texterna och förhållningen till konventioner inom genren. Allt detta smyger sig in via läsandet. Jag har märkt det själv, jag har till exempel haft en Lovecraft period när jag insöp hans verk som allra mest. Varför jag skulle vilja slå ett slag för att man även bör röra sig utanför sin egen genre även om den man verkar i själv kan ha mer djup och bredd än man först anar. Men man fastnar också i dess konventioner och dess språk. Det gäller oavsett om man sitter med till exempel fantasy, skräck eller deckare.
[Läs mer…] om Läsandet i relation till skrivandet

Av

Humor & fantasy

Jag läser just nu The Year of Our War av Steph Swainston. Förutom att den är ”lite knarkig”, som Christian uttrycker det, så har den för mig aktualiserat en annan fråga: Kan man ha humor i en fantasy/SF/skräck-roman?
Romanen är inte på något sätt en skämtbok a la Pratchett, men den innehåller skämt. Karaktärer som har humor. Det slinker förbi en och annan pub med något ordvitsigt namn, och repliker kan vara skämtsamma, fåniga eller dubbeltydigt insinuanta. Berättelsen är allvarlig, ibland hemsk, men personerna i den är inte humorlösa. Precis som människor i verkliga livet, med andra ord; man skämtar om högt och lågt, mer eller mindre lyckat och i mer eller mindre lämpliga situationer.
[Läs mer…] om Humor & fantasy

Av

Ordets makt

Att kunna sätta ord på en tanke, en känsla, på ett sådant sätt att det som tidigare varit omöjligt att ta på eller relatera till plötsligt blir gripbart och konkret är, i min mening, den största gåva en författare kan ha. Eller, rättare sagt, en poet kan ha. Poeter är de som kan med en enkel kombination av ord få jorden att stå stilla, skapa något som är helt nytt, och samtidigt är så perfekt välkänt för läsaren att verkligheten förskjuts en grad, och aldrig mer blir sig lik. Allting är det samma, men ändå fullkomligt nytt.

För min del skulle jag ge min högra hand för att skriva en mening, en fras, ett stycke som får (några av) de som läser den att känna att deras liv är annorlunda för att de läst den. Glöm det där med ”kill your darlings”, eller att inte hänga upp en berättelse på en enstaka formulering – kan jag nå dit en gång, så kan jag dö nöjd.
[Läs mer…] om Ordets makt