Någonting som givetvis går hand i hand med skrivandet är läsandet. Något jag tror är väldigt viktigt i själva processen. Det vi läser påverkar oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Vårt skrivande, vilka idéer som kommer in i texterna och förhållningen till konventioner inom genren. Allt detta smyger sig in via läsandet. Jag har märkt det själv, jag har till exempel haft en Lovecraft period när jag insöp hans verk som allra mest. Varför jag skulle vilja slå ett slag för att man även bör röra sig utanför sin egen genre även om den man verkar i själv kan ha mer djup och bredd än man först anar. Men man fastnar också i dess konventioner och dess språk. Det gäller oavsett om man sitter med till exempel fantasy, skräck eller deckare.
Man kan söka sig till moderna författare som Cormac McCarthy eller de mer klassiska som Dumas. Eller gå ännu längre bakåt, kolla Odyssén eller Romansen om de tre kungadömena. Det handlar om se andra språk, att utöka sitt eget ordförråd och kanske få idéer som rör sig lite utanför alver och dvärgar och semester i Mordor. Eller utanför till och med den lite nya vågen av halv-realistisk ”nu låtsas vi utmana fantasy konventioner trots att verk som våra har funnits sedan grenens födelse” böcker. Jag vet inte egentligen vad för referensramar vissa av dessa författare jobbar med men som jag tidigare påstått så är fantasy genren bredare än Sagan om Ringen, The Wheel of Time eller resten av de böcker som anses som fantasyns standardverk.
Om man bara sitter i dessa så är det egentligen ganska naturligt att man skriver på liknande sätt. Epik om det är det man läser. Gritty eller till och med urban fantasy om det är det man konsumerar. Oavsett var i grenen man hamnar. Därför blir ”nu utmanar vi fantasyn” egentligen lika tröttsam som bondpojkens episka resa. Även om man kan ha behållning av och finna bra verk i båda dessa riktningar.
Så läs mera, mycket mera är väl det jag vill ha sagt.
