Är man född 1978 så ÄR man mer eller mindre rädd för hajar. Jag tillhör de som är mer rädda för hajar. Jag är nervös när jag simmar runt i simbassänger. Trots det så är jag samtidigt löjligt förtjust i hajfilmer. Det är som att peta i öppna sår. Att skrapa bort sårskorpor eller klippa naglarna för korta. Onödigt, fascinerande och smärtsamt, men man måste bara göra det. Jag går ofta ner i havets djup när jag letar inspiration till texter. Haven är en outtömlig källa på monster och ond bråd död.
The Goblin Shark är ett nytt fynd för mig. En skrämmande varelse som påminner härligt mycket om en känd skräckfilmskaraktär från 90-talet.
Se från 30 sekunder och framåt.
Nu har jag kommit hem. En vecka all inclusive med familjen på Alcudia beach. Helvetet på jorden för de som hatar konsumtionssamhället. Ät och kasta hur mycket du vill. Inhemskt vin ingår (jag tror att ”in” i det här fallet är något spanskt påhitt för att förstärka det andra ordet). Det första jag noterade var att jag och min fru, med två barn, skulle skulle bo i rum 1406. Medan de andra barnen bodde tillsammans med två svärmödrar i rum 
