• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till sidfot

Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

  • Om författarkollektivet Fruktan
    • Författare
      • Om Andreas Rosell
      • Om Boel Bermann
      • Om Christian Enberg
      • Om Eira A. Ekre
      • Om Erik Odeldahl
      • Om Fredrik Stennek
      • Om Jörgen Gavelin
      • Om Malin Gunnesson
      • Om Martin Gunnesson
      • Om Patrick Ogenstad
      • Om Markus Sköld
    • Podcast för nybörjare
    • Kontakta Oss
  • Blogg
  • Samlade Verk
    • Zonen vi ärvde
      • Köp Zonen vi ärvde
    • Stockholms undergång
      • Recensioner
      • Köp Stockholms undergång
    • Mörk Framtid
    • Sommarskuggor
    • Det som växer
    • Köttmarknad
    • Ljudnoveller
    • Noveller
  • Press
    • Pressbilder
    • Bokomslag

Bloggen

Av Boel Bermann

Känn Fruktan: Andreas

Andreas Rosell 666
Andreas Rosell 666

Jag är ett decemberbarn från 1978. Född och uppvuxen i Stockholm. I ett Vällingby som precis passerat sina glansdagar. Kom till världen samma år som The Stand med Stephen King gavs ut.

Jag upptäckte SF och skräck i samma veva som britpoppen kom till Stockholm, men väntade till hösten 2010 med att släppa lös mina egna krafter. Skriver helst skräcknoveller som ofta landar i en ryslig och nära framtidsvision.
Jag är ett nyhetsfreak som omvärldsbevakar nätet på tecken som ska ta oss in i en ny tid. Ägde som ung mer än 30 rollspel och minns Wasteland och Mutant som favoriterna. Arbetar just nu med att få ihop ett gäng skräcknoveller.

Min arbetserfarenhet kommer från smutsiga lager och världberömda godsterminaler. Jag har jobbat inom polismyndigheten och extraknäckt för försvarsmakten. Jag har guidat turister bland mumier på The British Museum och skrivit livstilstexter om mode på engelska. Men de senaste sex åren har jag jobbat med digitala musiklösningar och pluggar just nu onlinemarknadsföring.

Jag har skrivit novellen ”Allt vi byggt upp skall vi riva ner” i Fruktans novellsamling Stockholms Undergång som släpps sommaren 2014.

Smakprov – läs noveller av Andreas Rosell:
Skrivövning | Ett tusen ord: Kärnkraftsolyckan och den grå Saaben
Se Upp
Under Goas Sol
Heartbeats in Tokyo

Av Boel Bermann

Stockholm innan undergången: Fem timmar #2

Före Stockholms Undergång  Stockholm_Kungsträdgården_(1890-1900)

Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg Stockholms Undergång var skräckförfattaren Anders Fager som i novellen ”Fem timmar” dokumenterar händelserna runt det hela.

Kort beskrivning ur novellen ”Fem timmar”:
”Inne i det som redan kallades ”den dömda zonen” gav människor upp. De slutade att leta efter skyddsrum eller flyktbilar. De gick och provade kläder i öde affärer. Satte sig på balkongen. Drog på stereon riktigt högt och öppnade den där flaskan de sparat till en högtidsstund. I city gick en del på krogen. Tog sig in i övergivna restauranger och satte sig att toksupa eller pröva de dyraste vinerna. Några drack sig rejält berusade innan de packade kassar fulla med flaskor och gick mot närmaste tunnelbanestation. Några minuter i fem hördes det fortfarande musik inne i city. Fyllskrål. Under Centralen satt Pirjo mot en tunnelvägg och grät.”

[Läs mer…] om Stockholm innan undergången: Fem timmar #2

Av Boel Bermann

Orangeriet

en del av dem

Novellen Orangeriet är skriven av Boel Bermann.

Kjolarna trasslar ihop sig och jag tappar balansen i den smala metalltrappan. Jag faller. Jag kan falla. Har tränat fallteknik in i det oändliga. Känner de hårda trappstegen smälla in i kroppen, men skyddar huvudet och når golvet näst intill oskadad. Jag vet inte var han är, hur nära, hinner inte titta bakom mig. Har svårt att andas av den förbannade korsetten. Kan inte röra mig lika enkelt i den här munderingen. Kommer inte hinna undan.

Sliter av mig kjol-lagren och springer in i skuggorna, i ett av hörnen på orangeriet. Försöker lyssna, försöker höra var han är. Den fuktiga, varma luften gör det svårt att andas, jag är andfådd och kämpar för att återfå sin lugna andning, andas tyst och kurar ihop sig så att jag inte kan hittas. Imma täcker allt glas utåt, går inte ens att se ut genom den. Allt är täckt av kondens.

På benet sitter alla verktygen noga fastspända. Det borde göra mig lugnare, men just nu hjälper inte ens skalpellens kalla metall mot huden. [Läs mer…] om Orangeriet

« Föregående sida
Nästa sida »

Footer

Följ Oss

  • Facebook
  • RSS
  • Twitter

Prenumerera på Fruktan


Prenumerera på Podcast

Copyright © 2025 Fruktan