Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

martin

Av

Grate Ekspektashuns

Prometheus trailer
Prometheus - lång dags färd mot besvikelse

Redan Cicero i sina verk om retorik konstaterade att genom att manipulera sina åhörares förväntningar kan den gode talaren förstärka och förändra sina åhörares uppfattning om ett tal eller en text. Om talaren började med att ge intryck av att han varken hade något att säga eller hur han skulle säga det, för att därefter gradvis motbevisa detta intryck, så kunde talet som helhet ge ett starkare intryck än om samma tal gjorts väl hela vägen. (Så ja, en gång i tiden fanns det en bra tanke bakom inledningen ”Jag är inte någon talare, men…”).
Det är inte bara låga, utan fel förväntningar på något som förstärker och totalintrycket. Litteraturens kanske starkaste exempel är Marcus Antonius tal till folket efter mordet på Caesar i Shakespeares pjäs. På omkvädet ”Och Brutus är en ärbar man”, vänder han vad som först verkar vara en hyllning till Brutus rättrådighet och mod till att få folkhopen att slita Brutus i stycken. (Från på mitten av denna sida, och resten.)
[Läs mer…] om Grate Ekspektashuns

Av

Varför skriver du som du gör?

Jag funderar ibland på varför jag skriver som jag gör. Ofta för att någon ställer en mer eller mindre rak fråga med den betydelsen, men på senare tid har jag funderat på det allt mer själv. Jag har insett att det är viktigt för mig att förstå hur jag skriver, vad som är viktigt för mig i en text, och varför. Jag har många tankar kring det, men har insett att jag har lättare att svara på vad jag inte gör. Jag är, exempelvis, inte intresserad av att förändra något stort, och heller egentligen inte så värst intresserad av att berätta en historia. Det kanske kan tyckas konstigt att någon som väljer att skriva noveller egentligen inte vill berätta något särskilt, men så är fallet för mig. Vad jag vill är att förmedla en känsla, att frammana något hos läsaren och transportera dem. Kanske förmedla en idé. Men inte berätta en historia.
[Läs mer…] om Varför skriver du som du gör?

Av

Trimmad eller vildvuxen?

Nej, det här är inte ett skamlöst försök att locka fler läsare till bloggen genom att diskutera intimrakningens väl och ve, utan spretig handlingen i en bok får vara. Det började, som de flesta intressanta tankar, med en observation av något avvikande. Andras åsikters avvikande från mina egna, närmare bestämt. Jag slöläste några filrecensioner på imdb (i syfte att få upp blodtrycket och möjligen tillskansa mig lite mer triviakunskaper att plocka fram när folk som minst anar det (och ännu mindre bryr sig)). Jag noterade då att för tre filmer i rad så beklagade sig folk över onödiga sekvenser i filmen. Scener som inte leder till något, dialog som inte för handlingen framåt, etc. I samtliga fall rörde det sig om scener som jag själv tyckt varit bra. Men jag kunde alltså konstatera att många tycks vilja ha en vältrimmad handling, där allt onödigt skalats bort. Själv är jag tvärt om. (…måste…motstå…ordvits…om…”full buskis”…Gaah! Damn those göteborgska gener! *Ehrm*.) Jag stör mig snarare på de filmer där man så fort kameran stannar på ett objekt för ens en tiondels sekund (säg, en hund på ett romersk slagfält, eller så), så kan man sätta godtycklig kroppsdel i pant på att föremålet kommer att dyka upp igen och spela någon roll i handlingen. Oftast på ett förutsägbart sätt. Det är den enklaste, klumpigaste formen av plantering av en ”plot device”. Jag tycker att det uppenbara i det gör berättandet styltigt. Men tydligen finns det alltså människor som tycker att det är anatema att spendera tid på något som saknar vidare relevans.
[Läs mer…] om Trimmad eller vildvuxen?