Utdrag ur skräckromanen DÄR UTE I MÖRKRET av Markus Sköld.
Ur romanen: Jakt.
”Fullmånen steg upp över träden. Yngve ställde ner älgstudsaren i gruset och lutade pipan mot benet. Han hade lovat Gunilla att komma hem i tid ikväll. Nu var klockan redan nio och han hade fullständigt tappat spåret efter älgen. Magen kurrade när han tänkte på maten där hemma som med all säkerhet redan var kall.
Han tog fram snusdosan och bakade en snus som han lade in under läppen. Som viltvårdare var det hans ansvar att spåra den skadeskjutna älgen men den här gången kändes det som om han höll på att gå bet.
Veckan hade ju börjat så bra. Några jägare från södra Norrland hade kommit till Mossfors. Han hade betraktat dem med viss tveksamhet, men påmint sig själv att det var bra för bygden. Utan turister skulle Mossfors inte överleva. Som tur var hade det visat sig att de nya jägarna var riktigt duktiga. De hade fällt två älgar under veckan. Rena fina skott som sänkte djuren direkt. Men idag, sista dagen, hade en av dem satt ett skott i ändan på en älgtjur som gav sig av rakt in i skogen.
De hade erbjudit sig att spåra älgen själva, men Yngve hade insisterat på att göra det själv. Något han nu ångrade. Benen var stela och ryggen värkte. Och trots att han vuxit upp i de här skogarna kände han inte igen sig.
En grusväg sträckte ut sig framför honom. Den ledde antingen upp mot berget eller till någon av de många gruvarbetarstugorna som låg utspridda lite överallt i skogarna. Yngve sträckte på sig och suckade. Axlarna värkte av gevärets tyngd. Han borde gå hem, även om det tog emot att ge upp. Frågan var bara åt vilket håll han skulle gå. Han hade informerat många nykomlingar hur de skulle göra om de gick vilse i skogarna – om de hittade en väg så skulle de följa den. Vägar leder alltid någonstans. Han spanade åt båda hållen längs vägen. Den sluttade uppåt åt höger, så han bestämde sig för att gå till vänster – ner för berget.
Ett ljud inifrån skogen fick honom att stanna till och lyssna. Månskenet lyste upp vägen, men inne bland träden var det nästan helt mörkt. Han lyfte geväret och svepte fram och tillbaka medan han kikade i kikarsiktet. Det hjälpte inte. Träd och stenar kastade skuggor kors och tvärs och varje skugga kunde dölja en älg eller något annat djur. Han närmade sig skogsbrynet med ögon och öron på helspänn. Om det var älgen borde den vara uttröttad vid det här laget, men det fanns alltid en risk att den hade krafter kvar till ett sista flyktförsök. Det kunde också vara något annat som rörde sig där inne. Det fanns gott om björn i trakten och han ville varken skrämma iväg älgen eller locka till sig en björn.
Skogsmarken var täckt av mossa, barr och kvistar. Han satte ner foten försiktigt för att inte ge några ljud ifrån sig. Hjärtat slog snabbare. Med geväret redo sjönk han ner på huk och lyssnade. Skogen var helt tyst. Det enda som hördes var hans egna andetag.
Han reste sig upp och trevade med foten för att hitta ett ställe att sätta ner den. En kvist knakade till som ett pistolskott i den tysta skogen och han svor för sig själv. Längre in i skogen rörde sig en skepnad mellan två träd och försvann igen. Det gick så fort att han knappt hann se vad det var, men någon älg var det inte. Så vitt han kunde se gick det på två ben. Kunde det vara en människa? Men vem skulle smyga runt i skogen så här dags?
”Hallå. Är det nån där?”
Inget svar. Yngve svalde och tog ett steg bakåt. Skepnaden var alldeles för stor för att vara en människa. Kanske var det en björn? En stor björn. Men björnar gick inte runt på två ben.
Han hade spenderat större delen av sitt liv i skogen och visste när naturen blev farlig. Han kunde känna i skelettet när det var dags att vända eller ett djur var på väg att anfalla. Med geväret redo backade han ut mot vägen och knäckte ytterligare några kvistar. Han andades tungt och kände en droppe svett rinna ner över tinningen.
Morrandet började svagt men ökade i styrka. Yngve svalde. Hjärtat slog så hårt att det gjorde ont. Skuggorna rörde sig bland träden och han såg ett par gula ögon som stirrade på honom. De sjönk längre ner mot marken och en skepnad bröt sig loss, kröp mot honom.
Yngve höjde geväret. Kikarsiktet förstorade allting och förändrade bilden framför honom. Skepnaden var försvunnen. Andningen stockade sig i halsen. Några svep fram och tillbaka med geväret, men det gick inte att få korn på varelsen. Han sänkte geväret och såg sig om. Den var borta.
Han tog några snubblande steg ut på grusvägen och började springa. Efter ungefär hundra meter högg krampen honom i sidan och han var tvungen att sakta ner och gå istället. Blodsmak spred sig i munnen, som om han hade tuggat på aluminiumfolie.
Någonting rörde sig i ögonvrån. Han snodde runt med geväret redo. Ingenting där, men han hörde återigen morrandet. En rörelse, lite längre fram i skogen och han vände sig mot den.
Yngve höjde geväret och osäkrade. Nästa gång han såg en skymt av den tänkte han skjuta, vad det än var för något. Händerna darrade. Han andades djupt några gånger, men händerna fortsatte skaka. Han svalde igen. Såg han inte en rörelse där borta mellan träden? Han tog ett steg åt sidan, höjde geväret och siktade. Det kunde vara en sten, eller så var det varelsen. Han slöt fingret runt avtryckaren och då hörde han morrandet igen, precis bakom honom. Han slickade sig om läpparna och tog spjärn. Morrandet ökade till ett vrål samtidigt som Yngve snodde runt.”
Skräckromanen Där ute i mörkret av Markus Sköld finns på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.
Läs den här:
Storytel: https://www.storytel.com/se/sv/books/764979-Där-ute-i-mörkret
Bookbeat: https://www.bookbeat.se/bok/dar-ute-i-morkret-117076
Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/dar-ute-i-morkret-9789198411812
Om författaren Markus Sköld:
Markus Sköld, bosatt i Stockholm, debuterade som författare med skräckromanen Där ute i mörkret. Debuten följdes upp med den kritikerrosade skräckromanen Kalldrag och han är nu aktuell med romanen Skuggfödd.
Han har också skrivit för ljud och har då medverkat i Creepypodden med novellen Bäck-Anders Stuga och med skräckantologin Mörk Framtid för Storytel. Dessutom har han medverkat i ett antal utgivna novellantologier, däribland Zonen vi ärvde, På denna grund, 13 svarta sagor om superskurkar, 13 svarta sagor om superhjältar, Maskinblod 2, Maskinblod 3 och Mörkerseende.
Vid sidan av skrivandet hörs han regelbundet i författarpodcasten FantastiskPodd.se och är medlem i författarkollektivet Fruktan.
Twitter: http://twitter.com/mskold
Instagram: http://instagram.com/markusskold
Facebook: www.facebook.com/MarkusSkoldAuthor
