Estetik
Vad är egentligen grunden för vår estetik? Vi har alla någon form av estetisk känsla, en uppfattning vad som är vackert eller fult, harmoniskt eller kaotiskt. Var sig det gäller konst, musik, design eller text. Eller en mängd andra saker, förstås. Men vad är det som gör att vi uppfattar något som vackert eller fult? Kan det kvantifieras?
Jag har för egen del en ganska klar uppfattning om vad för texter jag uppfattar som vackra. Jag vet vad jag tycker om , och hur jag försöker skriva. Det blir oftast långa meningar, ganska abstrakta liknelser och associationer, och jag använder gärna ord på ett sätt som de normalt inte använts. Någon skulle säkert kalla de sistnämnda för ”fel”, och hela min stil för svulstig och trist. Men den är vad jag gillar.
Men varför gillar jag det så? Är det för att jag är en dyster och pretentiös person? Tveksamt. Inte enbart, i alla fall. Men något slår det an hos mig. Ord och formuleringar kan resonera i mig utan att jag riktigt kan förklara varför.
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.
(källhänvisning, se ovan)
Men kanske är det så att det inte går att kvantifiera? Det är inte så enkelt som vilka ord man väljer, vilka färger man målar med, vilka former något har. Det är en helhet, associationer och intryck. Något väldigt svårgreppbart och subjektivt.
Jag kom in på dessa tankar när vi diskuterade heminredning igår. Det är kanske inte något av mina allra största intressen, men jag har med tiden kommit fram till att jag i alla fall har en uppfattning om huruvida saker och helheter är snygga eller fula. Ofta känns det som om det inte är så viktigt, det är antingen lite snyggt eller lite fult. Men vissa saker sticker ut och berör. Saker som gör att man stannar upp och reagerar. Just igår handlade det om tyger av Josef Frank, från Svenskt Tenn. Jag tycker det är gräsligt fult. Detta vore en fullkomligt oviktig iakttagelse, om det inte vore för det faktum att det berör. För mig är det inte bara rycka-på-axlarna fult, något man kan ignorera, utan det väcker tydligt obehag. Det skulle kunna vara de tydliga, döda färgerna och den barnsligt röriga stiliseringen. Men det är bara min spekulation. För mig väcker det associationer till allt som var fel med sextio- & sjuttiotalen, med dess avmänskligande kollektivism. Jag minns med skräck ”utsmyckningarna” i det millionprogramsghetto som var Södertälje centrum när jag växte upp. En konst som för mig tycktes sträva efter att vara så ful som möjligt. Jag kommer att tänka på Hydman-Vallien-vaser som ett av få andra exempel som ger samma associationer för mig.
Men det här är jag. Jag begär, eller förväntar mig, inte att någon annan skall tycka eller reagera på samma sätt. Men jag skulle gärna vilja veta varför ett enkelt tyg kan väcka så mycket negativa känslor.
Varför är estetiken så viktig?
Hej estestikfunderare!
På irriga vägar kom jag in på sidan Fruktan någon gång på senhösten, lagom till adventskalendern som jag lyssnade till nästan varje dag med stort intresse och rätt stor nyfikenhet inför varje avsnitt fast jag tyckte att innehållet mattades i slutet. Jag har lyssnat på en del annat också och jag tror att det första jag lyssnade till var din novell Automation som faktiskt trollband mig men som också fick mig att fundera över hur det kommer sig att död, starka och omedvetna processer tycks ha blivit så verkliga för dig att du kan beskriva det så fängslande. Jag gillar ditt sätt att hantera språket, kanske för att jag själv också har väldigt lätt att låta meningarna bli långa om jag inte ger akt på det och jag använder mig väldigt ofta av liknelser när jag ska beskriva något. Det gör jag nog när jag pratar också. Jag har inga ambitioner när det gäller skrivande annat än att skriva för min egen skull som ett sätt att reda ut mina tankar och förstå mig själv bättre och för att göra mig förstådd och uttrycka vad jag tänker och känner inför olika företeelser i tillvaron och då i form av brev eller mejl och lite skrivande i ett internetforum för personer med ett gemensamt intresseområde och en och annan dikt kan det bli därtill. Skapar ibland egna varianter av ord eller kombinationer av ord. Jag tycker om hur du skriver och tycker att du gör det bra.
Dan Andersson gillar jag nog lika mycket som du tycks göra. Jag förstår att jag nog haft en fördom om att unga personer knappt känner till honom och än mindre att hans ord talar till en ung man som jag förstår du är.
Estetiken då, du frågar varför den är viktig och jag har inget svar på det men jag tror att det kan ha något med förnimmelsen om vem vi är bortom ord och beskrivningar, en blandning av en mängd associationer vi gör, både medvetna och omedvetna som leder till att vi tycker att Josef Franktyg är fula och gör oss illamående samtidigt som man kanske förstått att de är allmänt ”godkända” som god smak för många. Vår personliga estetik blir, tror jag, en salig blandning av intryck vi fått och laddat negativt eller positivt från tiden i moderlivet till idag. Vi har påverkats av musiken mamma spelade när vi var där i magen, tallriken hos farmor, gardinen hos den där satmaran till granne, vad mamma och pappa tyckte lika eller olika om, och allt det vi, precis som du skriver, haft inpå livet i den miljö vi växt upp i och vad miljöns intryck fått för mening just för mig. Ingen är nog helt opåverkad av den miljö vi kommer ifrån och de värderingar vi fått med oss vare sig vi tar avstånd eller bejakar dessa värderingar. När det gäller Josef Franks tyger och Ulrica Hydman-Valliens vaser så finns det både tyg och vaser som jag tycker är vackra men också tyger och vaser som jag tycker är så fula att de inte skulle få komma innanför mina dörrar om det inte är det vackraste tyg eller en studentgåva som betyder väldigt mycket för den jag älskar och lever med, då fick jag väl lov att låna hans ögon och åtminstone förlika mig med att det bara är ett tyg eller en vas, men visst är det skönt att veta vad man tycker oavsett orsaken.
Hej Signe!
För det första så vill jag tacka för de berömmande orden om mina texter. Det är väldigt kul att höra att någon läser och uppskattar det jag skriver. Min utgångspunkt har alltid varit att jag vill skriva något som jag själv skulle vilja läsa. Det är en väldigt speciell, och upplyftande, känsla att skriva men mening, en formulering eller ett stycke som man verkligen känner något av. Det är väldigt givande när man upptäcker att någon annan också uppskattar det. Estetisk resonans.
Jag tror, precis som du säger, att det ligger mycket i att de omedvetna associationer vi får av någon stimuli är beroende av våra erfarenheter. Jag får ofta impulsen att vilja bena ut hur associationer hänger ihop, men får nog inse att det inte alltid är varken möjligt eller lönsamt. Vi är (delvis) produkten av våra erfarenheter.
Jag tänkte också på det där med att acceptera saker som ens partner verkligen gillar, men man själv inte är så förtjust i. Det är klart att man måste göra det, ibland. Men kan det inte till och med bli så att man upptäcker något nytt genom sin partners ögon? Om de tycker att något är vackert, så kan det färga av sig på ens egen uppfattning. Det är en lockande tanke, att utvecklas på det sättet.
Och, det är alltid trevligt att bli sedd som en ung man. Det är inte längre alltid så jag ser det själv… =)