i John Ajvide Lindqvists bok Hanteringen av odöda utspelar sig otäcka scener kring Silversmedsplan i Grimsta och den närliggande kyrkogården. Det här gör mig så klart väldigt nöjd eftersom jag har bott precis där. Alldeles intill den där kyrkogården med tillhörande krematorium. Från min balkong hade jag utsikt över hundratals gravstenar och gravsättningar. [Läs mer…] om Skrivövning – Kyrkogården
Fruktans blogg
Inte Er Högtid
”När farmor var över brukade hon berätta spökhistorier, om alferna som stal folks själar och andra varelser som kom fram på Halloween. Vi hade ett bröd, Barnbrack Cake kallades det. Man bakade in ett mynt, en sticka, en ring och en trasa i det. Den som fick myntet skulle bli rik, den som fick ringen skulle gifta sig och den som fick trasan skulle bli fattig.”
Varför firar vi egentligen Halloween? Är det bara för att ha en fest eller för att det är en gammal tradition, eller är du en sådan som vill skapa egna traditioner?
Inte Er Högtid är en novell i Fruktans Halloweentema. Berätta gärna vad du tycker när du lyssnat på novellen.
Podcast: Play in new window | Download
Torpargrund
Fruktans favorithelg närmar sig och det ska vi självklart se till att fira. Varje dag kommer vi publicera ett fristående podcast-avsnitt från Fruktans egna skribenter.
Martin G är först ut med novellen Torpargrund.
Podcast: Play in new window | Download
Jag och Higgs är ändå rätt lika.
Peter Higgs och jag har mycket gemensamt. Ni känner till honon, det är han som förutspådde den numera berömda Higgspartikeln för över fyrtio år sedan och som har sökt efter den sedan dess. Nu har han som ni alla vet hittat den. Den där saken som förklarar hur allt hänger ihop. Universam och allt som ryms i det. I efterhand kan man tycka att det är självklart att det var något riktigt klibbigt som höll ihop allt. Som sylt. Får man lite på fingret så har det snart spridit sig över hela kroppen, in under huden. Så sitter man där. Helt sammanfogad av sylt.
Själv förutspår jag att en stor värld bor inom mig. En värld som längtar efter att få komma ut. Men det komemr ta tid. Ingen skulle bli förvånad om det kommer ta ungefär fyrtio år för mig att lokalisera och fånga in den.
Om det sen leder till en nobelpris återstår att se.
Ostbågarna
Jag lyckades lägga grabben vid sju och har sedan dess brottats med ett par olika texter som måste bli klara snart.
Sällan har det gått så bra att skriva som ikväll. Så fort den där skålen med ostbågar hamnade bredvid mig började fingrarna att röra på sig. Inte bara till skålen, alltid förbi och över tangenterna först. Jag äter aldrig ostbågar hemma. Jag äter aldrig ostbågar när jag skriver. Men nu gjorde jag det och förutom att tangentbordet både luktar och kladdar härligt suspekt så fick jag alltså en hel del skrivit.
En kladdig klapp på axeln åt mig.
Någon gång under kvällen hann jag också se Kick Ass 2. Det var två timmar med ett härligt enkelt ramverk, fina trikåer och mysiga karaktärer. Klämde i mig två hamburgare med rökig dressing till.
Nu ska jag försöka koppla bort allt vad maror och sömparalys heter. God Natt
Utopiska Visioner i Sickla
Episka serier går bra nu. Vill man kolla in varför ska man bege sig till Dieselverkstaden i Sickla (sthlm) och besöka de nya världarna. I samband med utställningen ger Utopi Magasin ut ett dubbelnummer. Något att sätta tänderna i!
Fruktan ska dit, den saken är klar.
Sömnparalys och Maran
Sömnparalys är vidrigt. Att vara vaken, låst i sin kropp och kvar i en dröm. Att känna hur någon rycker mig i benet men att inte se något. Att inte kunna vrida huvudet åt andra hållet. Att känna hur något kryper upp för benet, på insidan av låret. Att höra någon skrika mot mig. Att allt måste bort. Demonar och goblins. Hederliga spöken och troll i mörkret.
När väl paralysen släpper vill man inte sova igen på minst en vecka.
Fruktans boktips: Om korpars flykt
Innan jag börjar så vill jag utan omsvep erkänna att det är något som inte stämmer med detta tips. Jag vill ha era tips om en bok. En specifik bok. Var jag kan hitta den, närmare bestämt.
Vem är mannen
som väntar i regnvåta tunnlar
som bär sin skugga som en fjäderdräkt?
Jag minns hur det var de raderna jag fastnade för. Jag kan inte säga varför. Jag förstod inte då vad de betydde, och vet inte om jag förstår det idag heller. Men ett kvartssekel senare kan jag fortfarande citera dem och många andra delar av boken. [Läs mer…] om Fruktans boktips: Om korpars flykt
Höst – harmoni och melankoli
Höst. Smaka på ordet. En blandning av melankoli och harmoni.
Sommaren hänger kvar så gott den kan men rodnad kan skymtas på träden, det känns på morgnarna när man cyklar till jobbet. Och jobbet, ja det är precis som vanligt igen. Samma möten, fler möten, nya möten, projekt, ideér, PM, planering – faktiskt väldigt likt hur det var i våras när allt skulle bli klart innan sommaren. Men ändå inte. [Läs mer…] om Höst – harmoni och melankoli
Stråltanten högst upp.
Det här är en mininovell av Andreas Rosell.
Hon tittar på klockan. På minuten som vanligt. Som alla andra dagar. År. Tre ringningar på dörrklockan. Sen ljudet av fötter mot metallen uppför den fällbara stegen i trapphuset. De klättrar alltid upp till vinden. Smällen när luckan stängs får henne att borra ner sina fingrar i det tidigare så mjuka armstödet. Nu liknar det mjuka och blommiga sammetstyget mest en glansig sårskorpa. Av de färgglada blommor syns endast svaga konturer. Beatrice sitter i sin fåtölj och lyssnar. Hennes svagt insjunkna ögon stirrar upp mot taket. [Läs mer…] om Stråltanten högst upp.
