En novell av Martin Gunnesson
Först publicerad som ljudnovell här
De gnyende tonerna vrider sig fortfarande i hans öron. Han hade gått dit på ett infall. Ironiserat
över den förlegade folkmusiken inför sina vänner. Inte vad han brukade lyssna på direkt. Men likt
förbannat hade han gått dit, liftat från staden ut till vägskälet på landet, och vandrat de sista
kilometrarna till logen ute i skogen. Vandringen hade varit behaglig, landskapet vackert men öde.
Ingen levande själ hade han träffat när han gick. Gråa gårdar låg tillbakadragna från vägen,
tomma på folk. Hans enda sällskap var en praktfull svart häst som sakta gått vid hans sida över
ängen längs med vägen. Den hade iakttagit honom med milt intresse, som han vore en
främmande fågel på besök. Den följde honom en bit på vägen mot logen. Först när han kom fram
såg han skymten av andra människor.
Han hade lyssnat på spelmanslaget. Gamla gubbar i gula korta byxor och knästrumpor. Broderade
västar och fåniga hattar. Timmar av nyckelharpor och felor.
Han skulle inte erkänna det för någon, men han hade lyssnat som förhäxad. Glidande, skärande
toner som vävde sig fram genom visorna. Allt gick i moll – även den ystraste dans hade en
klangbotten av vemod.
[Läs mer…] om Polska i D-Moll
Nu har jag också läst Amatka. Efter att ha sett många andra höja Karin Tidbeck till skyarna kände jag att jag mer eller mindre var tvungen att läsa den. När 
