Egentligen ska man ha smör i kastrullen, men det fanns inte i kylen. Oskar ställde vredet på åttan. Han fick inte sätta på spisen men visste hur man gjorde. Han hade gjort det på hemkunskapen i tvåan. Det blev bara två gånger, men fröken sa att de skulle ha mer hemkunskap i femman. Grädden fräste när han hällde upp i kastrullen, det tystnade efter det andra paketet. Det fanns lite honung i skafferiet, men annars fanns det nästan inget bra. Oskar tittade ner i kastrullen när honungen och grädden blandades ihop. Det såg så lite ut, Oskar fyllde på med vatten. Egentligen borde köksfläkten vara igång, fast då kunde mamma vakna och det var bättre om hon sov. Det kändes som att det tog lång tid, men plötsligt skvätte grädden ut ur kastrullen. Upp på köksbänken och kaklet. Oskar sänkte till sexan och backade. Det fortsatte att skvätta, han sänkte till fyran. Det tog en stund innan det slutade stänka. Oskar fick höja värmen för att det skulle börja koka igen. Sedan backade han och väntade. Lyssnade noga om någon hade vaknat. Medan han väntade tog han på sig skorna. Han hade blivit bra på att knyta. Han skulle behöva vara snabb. Det gjorde fortfarande lite ont i benet, men Krister var inte så snabb. Han skulle hinna till båten först. Stormkoka hette det när när det kokade jättemycket. Oskar lyfte kastrullen. Den var tung. Det värkte fortfarande i armarna. Han gick mot vardagsrummet, och var knäpptyst. Krister var inte hans riktiga pappa. Oskar gick mot soffan, där Krister sov. Han hade svårt att lyfta kastrullen, vänsterarmen fungerade inte riktigt. Den andra armen gjorde också ont, fast inte lika mycket. Krister luktade starkt. Oskar orkade inte hålla kastrullen rätt, så allt kom inte på Krister. Men han skrek ändå. Nu var han vaken. Oskar sprang mot båten. Först över gräsmattan. Sedan genom den lilla skogsdungen. Oskar hörde skriken bakom sig. Plötsligt trampade han genom något och ramlade, han landade på ett av blåmärkena. Genom skriken hörde han ett surr. Jordgetingboet! Mamma hade bett Krister att göra något åt det. Oskar försökte ta sig upp, han kunde se båten men sticken kom först. Kristers skrik försvann när Oskar drunknade i smärta och önskade att han kunde dö.
Det här inlägget är en mininovell efter Eiras uppgift.
