Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck
Det har något att göra med att jag precis fyllt år. Med ena foten i graven och den andra på vift nånstans på en krog. Jag tänker på livet och döden, på beslut jag tagit och alla de parallella universum som bildats varje gång jag fattat ett annat beslut. Och på dataspel.
Vänta, va? Tänker du. Dataspel. Vad har dataspel med det hela att göra?
Dataspel är min barndom och också ett av de tydligaste bevisen på hur mycket som hänt sedan jag var liten.
Prinsessan är i ett annat slott. Hon trivs bra där. Hon tränar karate och har bytt lås. Om du undrar varför kan du titta på Damsel in Distress: Part 1 – Tropes vs Women in Video Games…
”This video explores how the Damsel in Distress became one of the most widely used gendered clichés in the history of gaming and why the trope has been core to the popularization and development of the medium itself.
As a trope the Damsel in Distress is a plot device in which a female character is placed in a perilous situation from which she cannot escape on her own and must then be rescued by a male character, usually providing a core incentive or motivation for the protagonist’s quest.”
Under 2011 fick jag upp ögonen för några spel, jag vet att jag egentligen inte borde. Får inte. Visst lät World of Warcraft roligt när det kom, men jag provade aldrig. I efterhand känns det som en befrielse, jag har sett vad som krävs. Vad det gör med en. En gång hade vi bjudit in min svåger och hans fru. Vi åt och hade trevligt. Efter middagen drog de sig undan, fick koden till vårt trådlösa nät. De kopplade upp sig. De skulle på bröllop i spelet. Min svåger hade varit uppe hela natten, för att samla och leta. Efter en bröllopspresent. Det var tydligen dans på festen. Jag som tyckte att Diablo II en gång drog ner mig i avgrunden.
[Läs mer…] om Spelen som skrämmer mig
