Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck
Jag gick förbi en begravningsbyrå häromdagen.
Jag har passerat där hundratals gånger och aldrig noterat namnet.
Men av någon outgrundlig anledning registrerade min hjärna det nu.
Aniara.
Det är ett fantastiskt namn.
Om jag får välja vill jag nog inte till himlen när jag dör.
Det är alldeles för nära.
Jag vill längre bort än så.
Jag skulle susa genom rymden utan riktning eller mål.
Lägg till mig på passagerarlistan, tack.
När jag gick på fritids under grundskoletiden så fanns det två TV-program på morgnarna vi fick se. Pokémon och Sailor Moon. För bara några månader sedan dök Sailor Moon mangan upp hos Science Fiction Bokhandeln och jag drabbades av totalnostalgi. Så nu följer jag glatt nyutgivningen av klassikern.
Jag kan verkligen rekommendera Sailor Moon. Det är en serie som ses som extremt ”tjejig”, och jag kan förstå varför, men faktum är att den inte ska underskattas. Karaktärerna kan tyckas enkla i början, men deras utveckling under historiens gång är otroligt intressant att följa – historien själv är allmänt spejsad och väldigt underhållande. Dessutom, slutet på serien som visades när jag var liten förändrade min världsbild totalt; ”kan historier sluta så?”
Men, i och med att jag fastnat i serien igen har jag upptäckt något annat. Något väldigt konstigt och en aning frustrerande. Det hela började när jag bestämde mig för att se om animen (alla hundratals avsnitt och filmer, whooopie, det kommer bara ta några år!)
[Läs mer…] om WONT SOMEBODY PLEASE THINK OF THE CHILDREN!?!!1!
Jag har alltid varit besatt av rymden. Är egentligen inte säker på om det är på grund av alla böcker jag läst som har med rymden att göra, eller som jag letat efter rymd-relaterade böcker med mitt intresse i åtanke. Mörk materia, svarta hål, stjärnhimlen, nya planeter… det första jag gjorde när jag nu i veckan fick adoptera en iPhone var att leta upp alla rymd-relaterade appar jag kunde finna. Jag kan nu kolla hur solen mår, navigera efter stjärnorna samt kolla läget med Norrskenet i Kiruna.
Just nu när jag fastnat i Star Trek TOS är jag mer rymdig än någonsin. Efter att ha blivit introducerad för idéen tycker jag nu att det smartaste man någonsin kan göra är att skriva ”The Final Frontier” på mellanslags-tangenten. Men den här bloggposten handlar inte om rymden på det sättet… den handlar om xenomorpher; de läskigaste varelserna som vi någonsin kommit i kontakt med. Ja, kontakt. Tror ni mig inte? Det här blogginlägget återberättar i så fall historian om hur jag kom i närkontakt med en xenomorph och de hemska konsekvenserna…
