Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

malin

Av

Hjärnstorm

Delar av Fruktankollektivet* har fika date. Vi äter bullar, biskvier, citronmarängtårta, morotskaka och chokladtryffel och dricker stora mängder the och kaffe. Vi funderar på kommande projket. Koffeinmannen, hembyggdsmannen och Stockholms undergång fladdrar förbi. Hjältar. Skurkar. Häxor. Apokalypsens fyra ryttare. Om ett år eller två i en bok nära dig….

*=Kollektiv härstammar från det latinska ordet colligere, som betyder ’samla’ på svenska.

I organisatorisk bemärkelse en arbetsgrupp, ett företag, eller dylikt, som utgörs av och drivs med gemensamhet. Ett fundamentalt begrepp inom socialismen, där kollektiva intressen och själva maktstrukturen är mer avgörande än en ekonomisk infallsvinkel. Följaktligen är det ett mer abstrakt och ideologiskt begrepp än kooperativ, vilket i högre grad fokuserar på kollektivets monetära aspekter och på dess konkreta ägande. Många gånger kan dock begreppen ses som likvärdiga.

Av

Är din eld den största i Sverige?

Vad tänker du på när du läser eller hör ordet Författare? Och då menar jag en Riktig Författare. Någon av de stora, kanske. Mina spontana assosiationer blir man, begåvning, geni, självgod, skör, missbruk, struliga relationer, odräglig, intensiv, kreativ, pretentiös, Absinth, svår barndom, osäker ekonomi, missförstådd, odräglig, psykisk sjukdom.

För mig blir det ett litet problem, för min mentala bild av Författare stämmer inte med bilden av mig själv…. Kan jag vara kreativ, när jag är tvärtemot på nästan alla punkter jämfört med en Riktig Författare?

Räcker det att jag tror att jag har något att berätta och kan få ner det på papper? Och utgivet på ett förlag. Om det inte är svårare än så, eller kanske precis så svårt, kan jag bli Författare då?

Vad säger du? En Riktig Författare – vad är det?

Av

Nyårsvecka

Nyårsvecka. Så många saker som ska göras bättre i år. Träning. Planera god och nyttig mat till barnen. Minus fem kilo. Bättre koll på mina papper. Böcker att läsa. Allmänbildning att förbättra. Hålla bättre ordning hemma. Dessutom finns det naturligtvis planer på skrivandet och mitt jobb. Saker som ska förbättras. Bättre och effektivare. Men när jag tänker efter så räcker det egentligen med ett enda nyårslöfte. Ett som påverkar alla andra. Det har mer sprängkraft, och frigör mest energi.

Jag ska utmana mina rädslor.

När jag började skrivkursen på Folkuniversitetet hade jag aldrig skrivit tidigare – inget mer än bryåkratsvenska i olika former. Säkert var alla andra på kursen vana, duktiga, drivna skribenter? Varje kurstillfälle var som ett mentalt fallskärmshopp, jävligt jobbigt innan man kommit ut ur planet, duktigt med adrenalin i det fria fallet, och en lugn naturupplevelse i skärmen på väg ner. Att våga möte min rädsla där, för att jag inte skulle kunna skriva, att jag skulle vara sämst, ha minst fantasi, skriva mest klichéartat, få massiv kritik vid textgenomgångarna, var välbehövligt. Jag sprängde gränser. Både uttalade och outtalade. 2011 har jag gjort fler saker som jag varit rädd, för att inte säga livrädd och skräcklagen inför, än jag trodde möjligt. Det frigör energi. Det räcker nog som nyårslöfte 2012. Att fortsätta utmana rädslor.