Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

noveller

Av

Avlyssning

– Hörde du det där?
– Va, vaddå?
– Det där ljudet, I bakgrunden…
– Vet inte vad du menar. Jag hörde bara det vanliga tugget. Tycker vi har nog med bevis på de där typerna nu. Håller med om vad chefen sa, definitivt nåt religiöst på gång. Vi kan sätta dit honom när som, utövande av sånt skit är ju totalförbjudet.
– Men alltså, det var inte det jag menade… Ljudet, där i bakgrunden.
– Vad menar du egentligen? Fattar ingenting.
– Spola tillbaka, jag måste lyssna en gång till.
– Då bryter vi inspelningen.
– Jag skriver det i rapporten och förklarar för chefen, lovar.
– Ok, visst, då länge du tar ansvaret. Hur lång tillbaka?
– Alltså bara nån minut. Det där räcker.
– (tystnad)
– Nu då, hörde du det där?
– Alltså jag förstår fortfarande ingenting. Vad är det du vill att jag lyssnar efter?
– Rösten bakom det där religiösa svamlet, eller bönen eller vad det nu är. Den som svarar honom. Viskningen. Lyssna igen.
– (tystnad)
– Hörde du verkligen inte det där? Det är ju som att den talar till oss, eller i varje fall direkt till mig. Som att den vet att vi lyssnar. Den säger ju mitt namn, för fan.
– Ditt namn? Alltså hur mår du? Börjar du höra röster? Det hörs verkligen ingenting förutom det vanliga ockulta svamlandet till högre makter. Cthulu ftang ftang… jadi jadi nåt knas.
– Men den säger ju nåt direkt till mig. Jag hör den ju. Den säger att jag ska…
– Varför ser du så jävla underlig ut? Hörru, varför kollar du så där konstig på mig? Varför…Släpp den där, vad fan är det med dej? Dina ögon, de är helt svarta, vad…? Nej vad gör det inte, vad…
– (tystnad)

*
Skrivövning: För din säkerhet
Tema: Avlyssning
Tid: 5 minuter

gunnar

Av

Världsväven

[Fruktan – gemensam skrivövning: Världsväven]

Hennes mamma tittade på henne, skakade på huvudet.
”Du måste lära dig att ta hand om den ordentligt.”
Den svarta strängen syntes tydligen genom det vita bomullstyget i uniformen. Det var den som band henne till systemet. Kontrollerade hennes rörelser. En invävd, levande läk som gick rakt igenom tyget och kopplade in sig rakt i hennes hud. Det gick som en stöt genom henne när hon aktiverade den, en våg av illamående. Hon rusade in till badrummet, hulkade och spottade. Men det hjälpte inte. Smaken av syntet la sig som en hinna på tungan.

Fibrerna kommer alltid vara en del av henne nu. En del av flödet kändes vasst och argt, en annan underliggande ström kändes mjuk och slät. Plagget kommer vara en del av henne och hon kommer vara en del av hela världsväven från och med nu. Hon kände sig naken, utelämnad, trots att hon var påklädd och trots att hon och mamma var ensamma i sin lägenhetsenklav. Nu har hon blivit myndig, nu kommer hon alltid förväntas vara konstant uppkopplad genom sömmen. Uniformen smet sig runt hennes kropp, som ett lager av luft och energi. Hon föreställde sig att det var som att födas på nytt, att för första gången lämna den skyddande hinnan, se verkligheten och känna den kalla luften slå emot huden. Väven bredde ut sig framför henne, det var som att hon nästan kunde ta på den. Med trevande handrörelser började hon svipa sig igenom lagren. Varje nytt känslointryck var euforiskt, som att en stjärna föddes i hennes sinne varje gång hon gick igenom ett hål i väven för att hitta lagret under.

Men ändå fanns känslan där, i bakhuvudet, viljan att koppla ner och återvända till det säkra. Men allt det nya gjorde henne ändå upprymd. Det pirrade i henne när hon tänkte på den digitala väv hon nu hade full tillgång till. Det var svårt att säga vad det var som var så upphetsande. Om det var den syntetiska organismen i tyget som stimulerade sinnena eller om hon fått en kick av att ha på sig en levande organism som kopplade in henne till resten av mänskligheten. Nu var allt nytt och fascinerande. Hon undrade om hon, ju äldre hon blev, skulle vänja sig vid flödet och energin. Om stimulansen bara var nyhetens behag, om upplevelsen skulle ändra sig.

Skrivövning: Vikpapper
Tid: 10-15 minuter
Tema: Saker man har på sig
Gör så här:
Varje deltagare skriver tre rader på ett papper.
Vik pappret så att de två första meningarna döljs och skicka vidare.
När pappret är slut är berättelsen klar.

 

varldsvaven-fruktan-skrivovning

Av

En fix

Novellutkastet ”En fix” är skriven av Boel Bermann.

Växten slingrar sig upp över fasaden och omringar det öppna dubbelfönstret. Hennes fönster skakar och synfältet känns ofokuserat och grumligt. Kallsvetten rinner i pannan, hon torkar bort det med jackärmen. Hon har inget kvar. Inget alls. Ingenstans att ta vägen, inga pengar, inga vänner att vända sig till. Men därför har hon inget att förlora.

Visst hade hennes mamma kört ut henne tidigare, hotat med att de hade fått nog av hennes beteende. Men den här gången hade hon insett att morsan menade allvar. Trots det hade varken hon eller pappa polisanmält. Fast det hade varit nära. Men de tog hemnyckeln ifrån henne. Hon fattade att hon hade gått för långt den här gången. Tagit sig in när de var bortresta på Gran Canaria och tagit allt som hade nåt värde i deras sketna förortslägenhet. För att få en fix av växtfrön, som hon brukade skämta när hon var hög. Frön processade och extraherade till heroin. För att få försvinna från verklighetens gråhet och försvinna in i den där underbara ljusa världen högt ovanför molnen.

[Läs mer…] om En fix