Det börjar bli mörkt ute. Snart är det mer mörkt än ljust. Och med det sämre sikt framåt på väg till och från jobbet. Periferin försvinner. Det tar längre tid att se vad som kommer emot en. Det är läskigt. Men sen är det ändå alltid bara någon man, eller kvinna, på en annan cykel på väg till ett annat jobb. Eller skola. Mörkret är som skräckfilmerna såklart. Ofta superläskigt innan man ser monstret. Eller spöket. När man väl får det visuellt, då släpper allt och man kan istället försöka njuta av vad det filmen bjuder på i övrigt. Fin bildproduktion kanske.
Bloggen
Är framtiden redan här?
Vissa dagar känns det som att vi redan lever i framtiden.
Skrivuppgift: Vikarien
Fruktan hade en skrivutmaning i veckan. Varje person skrev ner en karaktärs ålder, kön och karaktärsdrag, vilken känsla som skulle råda i scenen och vad som skulle hända. Alla drog varsin lapp och fick 15 minuter till att skriva. Målet var helt enkelt att testa och skriva en scen / början till en novell utifrån satta förutsättningar under tidspress.
Instruktioner: Vikarien
Ålder: 23 år
Kön:Tjej
Karaktärsdrag: Blyg/försiktig
Känsla i scenen: Ångestladdad
Händelse: Första dagen som lärarvikarie
Vikarien
Varför hade hon valt den ljusgråa klänningen? Hon visste varför. För att hon hade tänkt att den skulle se vuxen ut. Respektingivande. Hon kunde inte ha haft mer fel. Svetten rinner av nervositeten. Hon vet att hon redan har svettfläckar under armarna som breder ut sig. Att ungdomarna i klassen direkt kommer notera det. Att hon är ny. Tillfällig. Vikarie. Lovligt byte.
Lärarrummet är fullt av folk. Den äldre generationen. Hela lärarrummer luktar gammalt, luktar instängt och damm. Inget har någonsin förändrats här. Och hon skulle inte komma och förändra något eller rubba deras cirklar. Det framgår med plågsam tydlighet. Inte för att det är hennes mål just nu. Hennes enda mål är att överleva dagen.
Hon ursäktar sig från samtalet med en historielärare och går in på toaletten. Sätter sig ner, böjer sig framåt och försöker andas djupt. Hon hade trott att hon skulle klara det här. Lärarjobbet. För högstadieelever. Men redan när hon klev in i skolans stora entré började benen skälva. Ironin i att hennes första lärarvikariat var på hennes egen högstadieskola var för mycket att hantera. Hon borde ha tackat nej. Sökt något annat vikariat. Men hennes a-kassedagar var nästan slut. Och hon hade inte tänkt att det skulle bli svårt att göra jobbet. Hon hade trott att hon var starkare än så. Men det är hon inte. [Läs mer…] om Skrivuppgift: Vikarien
