Jag sjunger barnvisor för mitt barn när han ska somna. Det låter inte vackert men sången gör sitt jobb. Han somnar.
Den första tiden höll jag mig till de ursprungliga texterna. Men som allt annat som upprepas blir det snart tråkigt, väldigt tråkigt. Jag vet inte hur många elefanter jag har släppt ut, eller upp, på den där tunna spindeltråden. Eller hur många söta och ovanliga kaniner jag har trallat fram. Så nu har jag börjat hitta på egna texter. Av någon anledning går texterna direkt åt skräckhållet. Automatiskt. Nu har jag tröttnat lite på mig själv, kommer inte vidare. Och då börjar man googla. Och den som googlar hittar.
Bloggen
Novell: Heartbeats in Tokyo.
Mannens utseende är så långt ifrån en japansk man kan komma. Han skriker mot mig, men jag bryr mig inte. Jag fortsätter mot honom. Tittar på honom. Han kan skrika hur mycket han vill. Jag känner mig lätt i kväll och stegen är tysta. Med någon meter kvar försöker han dra fram något bakom ryggen, men otränade händer fumlar. Tre snabba steg. Båda fötterna på den feta bröstkorgen och knivblad som skär in i mannens breda axlar. I min färd bakåt ser jag två armar falla till marken och vaktens kropp slungas iväg. Den landar över matmenyer som lockar med sushi och öl. Jag håller kvar blicken på hans ansikte. Ett skrik har fastnat i det. Kanske ser han…
[Läs mer…] om Novell: Heartbeats in Tokyo.
Freak of Nature i Ljungarum
Den här fantastiskt skapelsen finns i Ljungarum, Jönköping. Vad är historien bakom den? Det kan inte vara en slump. Naturen har frusit något i tiden och jag vill inte vara i närheten när den vaknar.
