En novell av Martin Gunnesson
Först publicerad som ljudnovell här
Skuggor, skuggor, överallt skuggor! Eldslågorna som slingrar sig kring min nakna kropp kastar skrattande skuggor på de grova stenväggarna omkring mig. Spettet jag är bunden vid roterar sakta, tvingar mig att se ansiktet på alla de demoner som lever i de jagande skuggorna på väggarna. Här hänger jag, ovan den kokande helveteskitteln. De gifttyngda ångorna borrar sig in i mitt skinn. Genom mina porer sipprar blodet som lackande svett; i en dödsryckning är jag utsträckt i evigheten. Het ånga slickar min kropp, mina händer… slickar…
Jag öppnar ögonen en springa, känner svetten pärla över min kropp. Det går en krampaktig rysning, en konvulsion, längs min rygg. Jag känner ett sista eko av drömmen, en ångande pust mot min hand. Den hänger över sängens kant, ner nästan hela vägen till golvet. Så känner jag tungan, den grova, taggiga som sveper över handryggen. För ett ögonblick stelnar jag, som om drömmen ännu inte brutit sitt grepp. Men så klarnar mitt huvud.
[Läs mer…] om Torpargrund
