• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

  • Om författarkollektivet Fruktan
    • Författare
      • Om Andreas Rosell
      • Om Boel Bermann
      • Om Christian Enberg
      • Om Eira A. Ekre
      • Om Erik Odeldahl
      • Om Fredrik Stennek
      • Om Jörgen Gavelin
      • Om Malin Gunnesson
      • Om Martin Gunnesson
      • Om Patrick Ogenstad
      • Om Markus Sköld
    • Podcast för nybörjare
    • Kontakta Oss
  • Blogg
  • Samlade Verk
    • Zonen vi ärvde
      • Köp Zonen vi ärvde
    • Stockholms undergång
      • Recensioner
      • Köp Stockholms undergång
    • Mörk Framtid
    • Sommarskuggor
    • Det som växer
    • Köttmarknad
    • Ljudnoveller
    • Noveller
  • Press
    • Pressbilder
    • Bokomslag

Av Patrick Ogenstad

Hur svårt ska det vara att resa i tiden?

Jag såg Tidresenärens Hustru förra veckan. Filmen var ganska bra, samtidigt kände jag mig lite irriterad i efterhand. Så är det nästan alltid med tidsresor, nästan alla historier bryter mot reglerna. Liksom boken som filmen är baserad på, handlar det om ett par som träffas i olika skeden i livet. Kvinnan träffar mannen för första gången när hon är sex år gammal och han är äldre än vad han är i nutid. Första gången mannen träffar kvinnan är hon redan förälskad i honom, hon har träffat en äldre version av mannen flera gånger i sin ungdom. Det känns som ett kul och ovanligt upplägg, men precis i början får vi se när mannens mamma dör i en bilolycka. Reglerna säger att man inte kan resa till åka i tiden för och ändra något. Han har försökt att rädda sin mor, men det går inte. Samtidigt är det senare inga problem att med tidsresornas hjälp ordna en lottovinst. Det är kanske det mest uppenbara problemet, men egentligen blir hela historien ett hönan eller ägget problem. När kvinnan träffar mannen första gången berättar hon att han kommer resa tillbaka i tiden för att träffa henne. Sedan behöver en äldre version av mannen åka tillbaka i tiden för att ändra på kvinnans framtid, genom att göra henne förälskad i honom. Om kvinnan aldrig berättat för mannen att han skulle resa tillbaka så skulle han inte ha någon anledning att börja uppvakta henne, och då skulle de aldrig ha träffats. Hur började allting? Visst kanske reglerna för tidsresor ser olika ut i olika historier. Men när det finns regler så borde de väl i alla fall gälla genom hela historien?

Terminator har en av de värsta varianterna på tidsresor som inte fungerar. Upplägget här är alltså att John Connor skickar sin pappa tillbaka i tiden så att han ska kunna befrukta Johns mamma så att hon kan föda John. Seriöst alltså. Vem f#n kom på det där? Hur föddes John från början. En sexåring kan ju förstå att det inte går. Jag antar att hela poängen med det tveksamma faderskapet var att någon i filmen skulle ha sex. De kunde ju dessutom haft sex ändå utan att hon skulle bli gravid.

Det finns ett saker att fundera på med tidsresor. En av dem är farfarsparadoxen. Det är en fråga om det är möjligt att resa tillbaka i tiden och döda sin farfar innan ens far föddes och på så sätt förhindra sin egen födelse. Om man lyckas skulle man aldrig bli till. Vidare eftersom man aldrig skulle ha blivit född så skulle man aldrig ha rest tillbaka i tiden förhindrat ens egen födelse. Tillbaka till ruta ett? Skapas det ett parallellt universum?

Om man inte åker iväg för att förhindra att man själv föds utan bara för att förändra något. Blir inte det också ett problem, om det man skulle ha förändrat aldrig hände så skulle man inte behöva förändra det. Tillbaka på ruta ett igen?

Ska man tänka på alla tänkbara aspekter så blir det väldigt svårt att använda tidsresor på ett bra sätt i olika historier, i alla fall när man ändrar på saker i sin närtid. Några regler kanske man måste bryta för att ens få till en historia. Men det finns allt för många som gör det på så dåliga sätt.

Är det någon som har några filmer eller böcker där tidsresor används på ett bra sätt?

Taggad som: tidsresor

Primärt sidofält

Arkiv

  • augusti 2022
  • juni 2022
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • maj 2018
  • december 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • maj 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • augusti 2011
  • juli 2011
  • juni 2011

Footer

Följ Oss

  • Facebook
  • RSS
  • Twitter

Prenumerera på Fruktan


Prenumerera på Podcast

Copyright © 2025 Fruktan