Jag vet att jag tjatar om barn. Men jag har mina anledningar. Jag har under kvällen funderat på vad barnen i min egen närhet gör för att vara riktigt läskiga. Att de är på gränsen till att vara för skrämmande vissa gånger.
- Skriket
Du ligger och sover i din säng. Djupt och gott. Plötsligt känns det som någon för en megafon mot ditt öra och som med sitt mest djuriska vrål får ditt huvud att vrida sig några varv. Du är på fötter på ingen tid alls men då är ändå allt över. Du är helt säker på att en demon har svansat in och stulit barnet från dig.
- Blicken
Barnet sitter på golvet framför dig. Du sätter dig på knä framför det för att leka lite. Plötsligt får barnet en fast och bestämd blick på något strax över din axel. Sakta börjar blicken vandra iväg från dig, långsamt. När du försöker förstår vad barnet tittar på så finns det inte så många ledtrådar att gå på.
- Slaget
Du håller barnet nära dig och utan möjlighet att försvara dig när barnet plötsligt slår, river eller sliter i något på ditt huvud. Du försöker möte barnets blick för att förmedla din smärta men i blicken ser du bara barnets njutning. Innan du hinner säga något ger barnet dig ett barnsligt men elakt skratt, alternativt leende.
- Förflyttningen
Du sätter ner barnet på golvet för att snabbt hämta något från köket. Innan du försvinner ut ur rummet slänger du en sista blick efter barnet. Det sitter kvar på plats. Sekunderna du är borta är inte många men när du stormar in i barnets rum igen sitter det inte längre kvar på samma plats. En overklig och alldeles för snabb förflyttning har skett vilket får dina knän att bli lite svaga.
- Talet
Du tittar på barnet som är mitt i en lång harang av tal. Du försvinner snabbt in i de rytmiska lätena i orden. Plötsligt är du säker på att barnet pratar ett språk som du inte känner till. Eller sjunger på ett språk du inte kan. Plötsligt är du säker på att det snart kommer en mening som du kommer att förstå. Något om en undergång.
Vill ni läsa fler inlägg om barn kan ni läsa Eiras analys av Hunger Games vs Batlle Royal, Boels intervju med Terry Gilliam eller min egen hyllning till alla barn som medverkat och gett oss film och bok-klassikerna.
