Inför söndagens avsnitt av ”Vem vill bli debutant” fick vi ta del av lite längre, nyskrivna texter från deltagarna. Immortals text var tveklöst den som gjorde mest avtryck. Huvudpersonen i hans text, som han olämpligt nog kallar för Anja, visar allt mer hud i sin ensamhet framför webbkameran. Samtidigt anar vi gubbarna som flåsar på andra sidan fiberkabeln när hon låter dem rösta om vilka sexleksaker hon ska använda. Sedan övergår novellen i en mer våldspornografisk riktning som är i det närmaste oläsbar.
När programledaren frågar hur det var att skriva texten, berättar Immortal om hur han i researchsyfte gav sig ut på nätet och groomade. Sedan raljerar han över hur godtrogna landets tonårsflickor är, påstår att han har tio olika dejter inbokade på hotell runt om i landet. När programledaren påpekar att det han gjort är olagligt, svarar han att ”Geniets plikt är att ständigt utmana, ständigt gå över gränsen.” Geni eller inte – det börjar bli allt mer uppenbart att Immortal är en mycket sjuk, ung man.
Anders Bielke tog en paus från sin vanliga, svulstiga stil och skrev istället en finstämd text om sin son. Allt tyder på att han har gått samma väg som så många andra självupptagna människor före honom: fascinationen han en gång hyste för sig själv, har han nu överfört på sitt barn. Universum har fått ett nytt centrum.
I slutet av programmet fick deltagarna sina texter bedömda av en panel med yrkesverksamma lektörer. Immortal spelade sin roll väl när han viftade bort kritiken med att ”om trettio år kommer mina noveller att finnas med i grundkursen i litteraturhistoria.” När kritiken till slut blev överväldigande fick han ett kränkt ansiktsuttryck och frågade ”måste jag ta livet av mig för att ni ska inse min storhet?”
Kicki förde till en början noggranna anteckningar när panelen gav hennes texter en välförtjänt kapning. Men efter en stund började hon se allt mer frånvarande ut. Anja fick däremot genomgående beröm för sina outhärdliga texter. Det var bara en av lektörerna som gav ett litet uns av kritik, när hon påpekade att hennes texter är svåra att kritisera eftersom händelserna till stor del verkar självupplevda. ”Det blir som att angripa dig som person”, förklarade hon. Då reste sig Anja upp och gick därifrån utan ett ord.
