• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

  • Om författarkollektivet Fruktan
    • Författare
      • Om Andreas Rosell
      • Om Boel Bermann
      • Om Christian Enberg
      • Om Eira A. Ekre
      • Om Erik Odeldahl
      • Om Fredrik Stennek
      • Om Jörgen Gavelin
      • Om Malin Gunnesson
      • Om Martin Gunnesson
      • Om Patrick Ogenstad
      • Om Markus Sköld
    • Podcast för nybörjare
    • Kontakta Oss
  • Blogg
  • Samlade Verk
    • Zonen vi ärvde
      • Köp Zonen vi ärvde
    • Stockholms undergång
      • Recensioner
      • Köp Stockholms undergång
    • Mörk Framtid
    • Sommarskuggor
    • Det som växer
    • Köttmarknad
    • Ljudnoveller
    • Noveller
  • Press
    • Pressbilder
    • Bokomslag

Av Boel Bermann

Budskapet

Novellen Budskapet är skriven av Boel Bermann.
Lyssna på ljudnovellen Budskapet här.

Röd, gul, lila, orange, grön.
Prydligt staplade.
Noga genomtänkt.
Men ingen ser mönstret.

De förstår mig inte.
Jag försöker skicka dem ett budskap.
Jag försöker varna dem.
Men min verbala förmåga är reducerad till näst intill obefintlig,
jag kan inte ens bilda sammanhängande ord eller meningar.

De lyfter upp mig, bär runt på mig och talar till mig.
Utan att lyssna.
Jag lägger mig på golvet och skriker ut min frustration.
Mitt ansikte blir rött av ansträngningen.
Hela jag skakar av undantryckt ilska.

Varför ser de inte vad jag försöker meddela dem något?
Varför lyssnar de inte?
Hur kan de inte förstå?
Jag har försökt att skriva ner meddelandet,
men mina händer är för svaga och klumpiga.
Min finmotorik är fullständigt förstörd, hela min kropp och alla mina rörelser känns främmande.
Kroppen lyder mig inte.

Min syn är försämrad,
jag kan bara fokusera på föremål som är mindre än en halvmeter ifrån mig.
När mina vårdare är nära mig stirrar jag ingående på deras ansikten och försöker nå fram till dem.
Jag försöker fokusera, men omgivningen är ett töcken.
Jag kan med nöd och näppe uppfatta konturer, kontrasterande färger och mönster

Mina vårdare bär mig till min bädd,
eftersom jag inte längre kan gå själv.
Mina axlar och höfter har blivit så smala och min buk är utskjutande av det här fysiska tillståndet som hämmar mig.

De pratar lugnt och vänligt med mig,
stoppar om mig och lämnar mig i mörkret.
Jag funderar desperat över andra kommunikationsmetoder innan jag somnar.
Mitt fysiska tillstånd kräver mycket sömn.
Jag använder 60 % av min tid på sömn,
hur mycket jag än försöker hålla mig vaken.

Jag har försökt nå ut ur den här kokongen av förlamning i snart ett halvår.
Men jag börjar få slut på idéer om hur jag ska nå ut med budskapet.
Samtidigt börjar jag glömma all relevant information.
Mitt minne blir allt dunklare.
Jag kan inte hindra mina inprogrammerade instruktioner från att blekna, inte i det här fysiska tillståndet.

Något gick fel,
det var inte så här det var tänkt att vårt projekt skulle utfalla.
All vår noggranna planering och vår desperata räddningsaktion är meningslös.
Hur kunde vi inte förutse risken?
Fanns det något sätt vi hade kunnat kringgå utfallet?
Hade vi kunnat ta med det i beräkningen och använt det till vår fördel?
Jag vet fortfarande inte,
men frågorna håller mig vaken om nätterna.

Jag har försökt allt.
Prövat varje möjlighet.
Alla sätt jag kunnat komma på för att fånga deras uppmärksamhet.
Verbal kommunikation, fysisk kommunikation, blinka, peka, skriva, rita, lera, klossar.
De ler bara.
De förstår inte.

Jag tog mig tillbaka för att förvarna dem om undergången av den mänskliga civilisationen.
Jag hade all information förberedd.
Jag var redo och programmerad med alla vitala uppgifter.
Vilka personer de bör kontakta och hur de bör uttrycka sig för att bli tagna på allvar.
Vilken information som polisen, militären, vården och myndigheterna borde utrustas med.
Hur vaccinet skulle tas fram mot epidemin, vilka resurser som skulle krävas och var smittan först skulle bryta ut.
Vilka smittospridare som var högsta prioritet att isolera.

Jag är trots allt expert på området, jag har forskat i ungergången i femtio års tid.
Som en av de sista överlevande individerna och historieprofessor med inriktning på epidemin har jag följt hela utvecklingen.
Jag är övertygad om att det hela skulle ha gått att förhindra, om bara mänskligheten hade ingripit i rätt stund och med riktade insatser.
Det var därför jag inte tvekade inför den experimentella behandlingen som försatte mig i det här tillståndet.
Jag var inte ens rädd när jag gjorde tidsresan.
Ingen av oss insåg den fysiska risken.

Att jag skulle börja som foster, födas och växa upp igen.
Att budskapet som inpräntats skulle börja raderas i takt med att min kropp utvecklades.
När jag väl är stor nog att berätta för dem kommer jag sannolikt inte längre att minnas informationen.
Hur kunde faktorn ålder påverka mig på det här sättet?
Allt gjordes i onödan.

De förstår inte.
De ser bara mina stora ögon, mina runda och rosiga kinder och mina sprattlande ben.
De skrattar mot mig och jag skrattar tillbaka för att min kropp omedelbart svarar på deras ansiktens muskelrörelser.
De ser inte mina hårt knutna nävar.

IMG_0877

Lyssna på novellen Budskapet här.

Taggad som: Boel Bermann, budskapet, Fruktan, fruktan.se, ljudbok, ljudnovell, novell, noveller, rädsla, science fiction, scifi, skräck, tidsresor

Primärt sidofält

Arkiv

  • augusti 2022
  • juni 2022
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • maj 2018
  • december 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • maj 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • augusti 2011
  • juli 2011
  • juni 2011

Footer

Följ Oss

  • Facebook
  • RSS
  • Twitter

Prenumerera på Fruktan


Prenumerera på Podcast

Copyright © 2025 Fruktan