Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

Fruktans blogg

Av

Avlyssning

– Hörde du det där?
– Va, vaddå?
– Det där ljudet, I bakgrunden…
– Vet inte vad du menar. Jag hörde bara det vanliga tugget. Tycker vi har nog med bevis på de där typerna nu. Håller med om vad chefen sa, definitivt nåt religiöst på gång. Vi kan sätta dit honom när som, utövande av sånt skit är ju totalförbjudet.
– Men alltså, det var inte det jag menade… Ljudet, där i bakgrunden.
– Vad menar du egentligen? Fattar ingenting.
– Spola tillbaka, jag måste lyssna en gång till.
– Då bryter vi inspelningen.
– Jag skriver det i rapporten och förklarar för chefen, lovar.
– Ok, visst, då länge du tar ansvaret. Hur lång tillbaka?
– Alltså bara nån minut. Det där räcker.
– (tystnad)
– Nu då, hörde du det där?
– Alltså jag förstår fortfarande ingenting. Vad är det du vill att jag lyssnar efter?
– Rösten bakom det där religiösa svamlet, eller bönen eller vad det nu är. Den som svarar honom. Viskningen. Lyssna igen.
– (tystnad)
– Hörde du verkligen inte det där? Det är ju som att den talar till oss, eller i varje fall direkt till mig. Som att den vet att vi lyssnar. Den säger ju mitt namn, för fan.
– Ditt namn? Alltså hur mår du? Börjar du höra röster? Det hörs verkligen ingenting förutom det vanliga ockulta svamlandet till högre makter. Cthulu ftang ftang… jadi jadi nåt knas.
– Men den säger ju nåt direkt till mig. Jag hör den ju. Den säger att jag ska…
– Varför ser du så jävla underlig ut? Hörru, varför kollar du så där konstig på mig? Varför…Släpp den där, vad fan är det med dej? Dina ögon, de är helt svarta, vad…? Nej vad gör det inte, vad…
– (tystnad)

*
Skrivövning: För din säkerhet
Tema: Avlyssning
Tid: 5 minuter

gunnar

Av

Världsväven

[Fruktan – gemensam skrivövning: Världsväven]

Hennes mamma tittade på henne, skakade på huvudet.
”Du måste lära dig att ta hand om den ordentligt.”
Den svarta strängen syntes tydligen genom det vita bomullstyget i uniformen. Det var den som band henne till systemet. Kontrollerade hennes rörelser. En invävd, levande läk som gick rakt igenom tyget och kopplade in sig rakt i hennes hud. Det gick som en stöt genom henne när hon aktiverade den, en våg av illamående. Hon rusade in till badrummet, hulkade och spottade. Men det hjälpte inte. Smaken av syntet la sig som en hinna på tungan.

Fibrerna kommer alltid vara en del av henne nu. En del av flödet kändes vasst och argt, en annan underliggande ström kändes mjuk och slät. Plagget kommer vara en del av henne och hon kommer vara en del av hela världsväven från och med nu. Hon kände sig naken, utelämnad, trots att hon var påklädd och trots att hon och mamma var ensamma i sin lägenhetsenklav. Nu har hon blivit myndig, nu kommer hon alltid förväntas vara konstant uppkopplad genom sömmen. Uniformen smet sig runt hennes kropp, som ett lager av luft och energi. Hon föreställde sig att det var som att födas på nytt, att för första gången lämna den skyddande hinnan, se verkligheten och känna den kalla luften slå emot huden. Väven bredde ut sig framför henne, det var som att hon nästan kunde ta på den. Med trevande handrörelser började hon svipa sig igenom lagren. Varje nytt känslointryck var euforiskt, som att en stjärna föddes i hennes sinne varje gång hon gick igenom ett hål i väven för att hitta lagret under.

Men ändå fanns känslan där, i bakhuvudet, viljan att koppla ner och återvända till det säkra. Men allt det nya gjorde henne ändå upprymd. Det pirrade i henne när hon tänkte på den digitala väv hon nu hade full tillgång till. Det var svårt att säga vad det var som var så upphetsande. Om det var den syntetiska organismen i tyget som stimulerade sinnena eller om hon fått en kick av att ha på sig en levande organism som kopplade in henne till resten av mänskligheten. Nu var allt nytt och fascinerande. Hon undrade om hon, ju äldre hon blev, skulle vänja sig vid flödet och energin. Om stimulansen bara var nyhetens behag, om upplevelsen skulle ändra sig.

Skrivövning: Vikpapper
Tid: 10-15 minuter
Tema: Saker man har på sig
Gör så här:
Varje deltagare skriver tre rader på ett papper.
Vik pappret så att de två första meningarna döljs och skicka vidare.
När pappret är slut är berättelsen klar.

 

varldsvaven-fruktan-skrivovning

Av

En fix

Novellutkastet ”En fix” är skriven av Boel Bermann.

Växten slingrar sig upp över fasaden och omringar det öppna dubbelfönstret. Hennes fönster skakar och synfältet känns ofokuserat och grumligt. Kallsvetten rinner i pannan, hon torkar bort det med jackärmen. Hon har inget kvar. Inget alls. Ingenstans att ta vägen, inga pengar, inga vänner att vända sig till. Men därför har hon inget att förlora.

Visst hade hennes mamma kört ut henne tidigare, hotat med att de hade fått nog av hennes beteende. Men den här gången hade hon insett att morsan menade allvar. Trots det hade varken hon eller pappa polisanmält. Fast det hade varit nära. Men de tog hemnyckeln ifrån henne. Hon fattade att hon hade gått för långt den här gången. Tagit sig in när de var bortresta på Gran Canaria och tagit allt som hade nåt värde i deras sketna förortslägenhet. För att få en fix av växtfrön, som hon brukade skämta när hon var hög. Frön processade och extraherade till heroin. För att få försvinna från verklighetens gråhet och försvinna in i den där underbara ljusa världen högt ovanför molnen.

[Läs mer…] om En fix

Av

Blod i sömmen

[Fruktan – gemensam skrivövning: Blod i sömmen]

Det hände precis när han satt på sig den nya skjortan. Det stack omedelbart till, hela överkroppen kliade. Skjortan var en förfalskning. Tillverkad i Indien och försäljaren hade hävdat att tyget var gjord av enbart siden. Materialet kändes lätt, som att han var iklädd luft och dimma. Tyget låg svalt och smekande över hans axlar.

Det var nödvändigt att ha alla kläder av tunna, rena material. I tunga tyger hindrades rörelserna för besvärjelserna. Men något var tydligt fel på tyget. Det första tecknet var irritationen mot huden och den brända doften av tyget som pyrde mot hans hud och en kväljande doft av bränt hår. En doft som invaderade näsan och vägrade försvinna. Men det är något han tyckte var oemotståndligt med den brännande, stickande känslan. Att en del av honom brann för att magin vaknar upp. Han visste att han borde skrika efter hjälp eller försöka slita av sig plagget som ligger som en hinna mot hans kropp. Att han på något sätt måste släcka lågorna som snabbt började bränna sig igenom lager av hud och fett, men något hindrade honom.

En märklig känsla av att det är något rätt med materialet, trots att det verkar fel. Det vällde upp inom honom, att det var något med tyget som förstärkte kraften. Kände en våg av skam. Det finns blod i tyget, arbetaren gjorde sig illa när hon tillverkade skjortan. Hon kan till och med ha avlidit. Han inser att det finns blod i sömmen, att han ofrivilligt utlöst sin blodmagi. Det är förbjudet att ha blod i alla de magiska ritualerna, men det gör honom upphetsad. Han har aldrig upplevt något liknande. En fantastisk känsla, hans egen förbjudna hemlighet som han kan bära helt öppet mot sin hud.

Skrivövning: Vikpapper
Tid: 10-15 minuter
Tema: Saker man har på sig
Gör så här:
Varje deltagare skriver tre rader på ett papper.
Vik pappret så att de två första meningarna döljs och skicka vidare.
När pappret är slut är berättelsen klar.

 

blod-i-sommen-fruktan-skrivovning

Av

Tapeten

”Tapeten” är resultatet av en skrivövning av Boel Bermann.

Jag känner smällen i hela kroppen när jag kastar mig mot väggen. Synfältet fylls av slingrande mönster i ljust grönt och vitt. Bladen omfamnar mig, slingrar sig runt den. Men de når inte ut ur tapeten och jag når inte in. Rummet har kallat på mig ända sedan jag satte fot i huset. Eller kanske är det inte rummet utan tapeten, eller det som är dolt bakom tapeten. Som om något är instängt i tapeten och längtar ut. En lockelse, något större än vad jag kan förstå. Arts & crafts tapet från början av seklet. Original tapet. Strävt papper, bleknande och slitet. På vissa ställen går det knappt att urskilja vad mönstret en gång föreställt. Axeln värker, ändå jag vill göra det igen. Viskningarna genomsyrar mig. Kom hit, kom närmre, vi väntar på dig.

Tapetens färg är mild, solblekt grön. Vilsam. När blicken söker sig till tapetens bladverk är det som att den irrar vilse i trädgårdens mönster. Trädgårdsrummet kallade han det alltid. Det rum förutom observatoriet han tillbringade större delen av sin tid. I luften är det som att det finns en lukt av grönska, av jord och fukt. Det går en bris genom rummet och jag kan svära på att tapetens löv darrar i det plötsliga vinddraget.

[Läs mer…] om Tapeten

Av

Läderdräkten

[Fruktan – gemensam skrivövning: Läderdräkten]

Hon låter händerna glida över den svarta skinndräkten och masken som täcker ansiktet. Som en andra hud. Som andas och lever. Varmt mot handflatan. Ingen gräns mellan henne och lädret. Hon känner hur självsäkerheten växer när hon sträcker ut sig på sängen. Men hon tvingar sig att ta av allt. Kall luft mot huden. Hon lämnar dem på golvet bakom sig, sätter på sig vanliga kläder och ger sig ut ur lägenheten.

Men väl ute på gatan har hon bara hunnit ett tiotal meter innan hon börjar känna tvivlet. Ifrågasätta vem hon är utan dem. Ingen. Vem som helst. Hur ogärna hon än vill medge det så saknar hon känslan av det blankslitna lädret mot ansiktet. Känslan av att ha svårt att andas, hur hon känner sig trygg och innesluten.
Hur kroppen skriker för att inget syre finns kvar och hur hon ändå inte vill att det ska ta slut. Hur hon öppnar munnen och slickar insidan av masken, njuter av smaken mot läder mot tungan. En upphetsande  känsla. Att fyllas av ett närmast narkotiskt rus, ett enormt välbehag. Lädret är det allra mest förbjudna, men att ta på sig dräkten i hennes ensamhet har blivit hennes drog. Det förändrar henne.

Dräkten är unik, olik alla andras. Den lever. Det är inget hon talat om med någon, hon betvivlar starkt att någon skulle förstå henne. Att vara beroende av att ikläda sig dräkten, känna den trycka sig mot henne. Att en dräkt kan vara upphetsande. Hon stryker handflatorna mot de vanliga kläderna hon har på sig nu med saknad. Känner strukturen av de olika tygerna. Handflatorna saknar det lena, hon försöker minnas känslan och känner pulsen stiga. Ett minne, som hämtat ur en dröm. Hennes sista löfte till sig själv är att aldrig vara tillsammans med någon annan igen. Hon behöver ingen annans hud mot sin kropp förutom sitt andra skinn.

Skrivövning: Vikpapper
Tid: 10-15 minuter
Tema: Saker man har på sig
Gör så här:
Varje deltagare skriver tre rader på ett papper.
Vik pappret så att de två första meningarna döljs och skicka vidare.
När pappret är slut är berättelsen klar!

laderdrakten-fruktan-skrivovning