• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

  • Om författarkollektivet Fruktan
    • Författare
      • Om Andreas Rosell
      • Om Boel Bermann
      • Om Christian Enberg
      • Om Eira A. Ekre
      • Om Erik Odeldahl
      • Om Fredrik Stennek
      • Om Jörgen Gavelin
      • Om Malin Gunnesson
      • Om Martin Gunnesson
      • Om Patrick Ogenstad
      • Om Markus Sköld
    • Podcast för nybörjare
    • Kontakta Oss
  • Blogg
  • Samlade Verk
    • Zonen vi ärvde
      • Köp Zonen vi ärvde
    • Stockholms undergång
      • Recensioner
      • Köp Stockholms undergång
    • Mörk Framtid
    • Sommarskuggor
    • Det som växer
    • Köttmarknad
    • Ljudnoveller
    • Noveller
  • Press
    • Pressbilder
    • Bokomslag

Fruktans blogg

Av Fredrik Stennek

Guldfisken i toaletten

I gårdagens avsnitt av ”Vem vill bli debutant” fick vi lära känna de båda andra deltagarna, Kicki och Immortal, lite bättre. Immortal framträdde som vanligt med örngott över huvudet och urklippta hål för ögonen. Det var nog relativt få personer som fick sympati för denna sjukligt överviktiga kille, som varvar sitt skrivande med timslånga orgier i porrsurfande och datorspel. Som drömmer om att bli den nye Nikanor Teratologen, som får all sin inspiration av magic mushroom-trippar. Hans pockande fritidsintressen verkar inte ge honom så mycket tid över för att skriva. Hittills har han bara presterat ett utkast till en novell, trots att han tillbringat en hel vecka på ön. Zero-Colaburkar står staplade i pyramider på hans skrivbord. Kamerorna drar sig inte ens för att smygfilma när han pissar i en urdrucken PET-flaska. Immortal, om du läser det här: kan du överväga att använda utedasset nästa gång?

Den fjärde deltagaren heter Kicki Axelsson, frånskild trebarnsmamma och ekonomiassistent på ett medelstort företag i Uddevalla. Hon gör ingen hemlighet om att hon drömmer om att bli en ny Läckberg eller E.L. James. På hennes facebooksida kan vi avnjuta smakprov från hennes tidigare manus, som mest verkar bestå av halvdåliga kopior på de senaste årens bästsäljare. Hon klagar över branschens inavel, över hur omöjligt det är att få ett manus antaget om man inte är känd från början. Därför har hon bestämt sig för att bli känd. Det gjorde hon klart redan i den första intervjun, när hon sade upp sig skriftligen från sitt jobb och gjorde klart att hon aldrig mer kommer att sätta sin fot på ett kontor.

”Det är inget liv”, förklarade hon. ”Jag känner mig som en guldfisk som simmar runt i syrelöst vatten och bara väntar på att bli nedspolad i toaletten.”

Medan hon kämpar med sin bestseller klättrar hennes barn på taket på utedasset eller badar vid algsoppan nere vid badstranden. När programledaren tar upp saken, suckar hon och säger att hon inte har en chans att vinna tävlingen om hon måste jaga sina barn stup i kvarten.

I slutet av programmet låter man deltagarna ge varandra feedback på några nyskrivna texter. Höjdpunkten är när Anders Bielke kapade Immortal för att han skrivit isär ”sjuk sköterska”, och uppmanar honom att gå tillbaka och slutföra grundskolan. Sedan drabbas han av en oväntat släng av solidaritet och berättar för de andra deltagarna att han hoppas att någon av dem vinner tävlingen och förlagskontraktet.

”Själv har jag säkert flera erbjudande från förlag som väntar hemma i brevlådan”, säger han och blinkar mot kameran.

Läs nästa inlägg i ”Vem vill bli debutant”

Läs första inlägget i ”Vem vill bli debutant”

Av Fredrik Stennek

En Bielke i ditt öga

Så var det äntligen premiär för ”Vem vill bli debutant”. Hädanefter kommer det att visas varje söndag klockan 20:00. De som inte vill vänta en hel vecka kan surfa in på hemsidan där man kan följa processen i realtid. Varenda tangentbordsnedslag redovisas. Varje post it-lapp filmas av de ihärdiga webbkamerorna. Ingenting i processen hålls hemligt. Alltsammans är en röra av stolpar, research och utkast.

Störst intryck gjorde förstås Anders Bielke, tidigare krönikör på Metros kultursidor. Efter bara några minuter i bild påpekade han stöddigt att han egentligen är för bra för att delta i en talangjakt som den här. När programledaren frågade varför han ändå ställde upp, lät han bli att svara. Kanske för att hans byrålåda där hemma i själva verket full av refuseringsbrev från förlagen?

Ännu mindre sympatisk framstod han när han berättade om hur han planerar att begå litterära lustmord på sina meningsmotståndare. Hur han hoppas på att en dag kunna överrösta all dynga som väller ut ur media. Tack vare hans bubblande patos vet vi redan vad hans bok kommer att handla om: nedtigna rättsövergrepp inom socialen, administrerade av onda, borgerliga kommunpolitiker som inte tål att se konsekvenserna av sin egen politik. Jag antar att ”skriva folk på näsan” är det stilgrepp han föredrar?

”Egentligen drömmer jag bara om en sak”, berättar han förtroligt i slutet av intervjun. ”Att jag lyckas reta upp ett moderatyngel, eller en SD-nasse så till den milda grad att de anordnar ett bokbål på mina böcker.”

Vi får se hur det blir med den saken. Hur som helst är Anders Bielke en färgstark person som säkert kommer att ta mycket plats i programmet framöver. Åtminstone tog han nästan all tid i denna sändning.

Bielkes skrävlande balanserades av en annan deltagare, Anja Lindström, som verkar vara en betydligt känsligare själ. Kameran drog sig inte för att filma hur hon doserade sin psykofarmaka och gick runt i huset, till synes utan att veta var hon befann sig.

 Jag ska erkänna att jag inledningsvis trodde att hon skrev dikter på temat hjärta-smärta, kanske med sitt eget blod som bläck. Men hennes texter är mer som ett litterärt slag i magen. Jag får en känsla av att att jag läst något jag inte borde läsa, något smutsigt och förbjudet. Något som jag vill skjuta ifrån mig, men som jag inte kan glömma.

  Särskilt novellen ”Friluftsdag med orientering” kröp in under skinnet, när hon berättar hur hon blir våldtagen av sin plastbror och hans kompisar. Vuxenvärlden vägrar tro på henne, rentav skuldbelägger henne. Jag hoppas för guds skull att det inte är självupplevt.

Läs nästa inlägg i ”Vem vill bli debutant”

Läs första inlägget i ”Vem vill bli debutant”

 

Av Fredrik Stennek

Vem vill bli debutant?

Kulturskymning. Litterär freakshow. Kommentarerna har varit hårda om den nya talangjakten ”Vem vill bli debutant” som börjar sändas i Skärgårdskanalen nästa vecka. En sak verkar de flesta vara överens om: det vore bättre om det här programmet aldrig spelades in.

Upplägget är den klassiska dokusåpans: några udda figurer har valts ut för att skriva på sina romaner i en stuga på natursköna Kymmendö. Inte långt från den plats där Strindberg och Dagerman hade sina skrivarlyor. Ett antal webbkameror följer deras arbete, samtidigt som deras manus uppdateras i realtid. Vinnaren kan se fram emot att bli publicerad via Bonniergruppens självpubliceringstjänst, samt en massa gratisreklam genom indignerade kommentarer som den här.

Programpuffarna har redan skapat en hel del näthat. Jag tänker särskilt på mamman som (på skämt får man förmoda) säger att hon önskar att socialen kunde ta hennes barn ifrån henne, så att hon slipper bli störd medan hon skriver. Eller den svartklädda tjejen som mumlar om hur varje natt vid datorn är en dödsdans med vålnader från hennes förflutna.

En av deltagarna kommer jag att följa med särskilt intresse. Han skriver under pseudonymen ”Immortal” och har vid flera tillfällen krävt att få bli medlem i Fruktan. Bland annat har han hotat med att kapa våra ljudnoveller och smyga in citat från Paulo Coelho. Vi har erbjudit honom att publicera sig på vår hemsida, men hittills har han inte skickat något material.

Kanske något att se fram emot när vi följer hans arbete ute på Kymmendö?

Läs nästa inlägg i ”Vem vill bli debutant”

Av Fruktan

Julskräck åt alla stygga

Midvintermörkret är här. Tomten är inte snäll. Vi i Fruktan misstänker att du har varit stygg.  Det belönar vi med att dela julens budskap med er från Fantastisk Podd.

Lyssna på Fantastisk Podd med Oskar Källner, Anders Björkelid och Fruktan-medlemmarna Boel Berman och Markus Sköld där de går vilse i vinternatten. Ett samtal om vad tomten och bocken är för varelser egentligen, vilka teman som skräms och vad som väntar där ute i midvintermörkret…

Lyssna på Fantastisk Podd: Midvintermörkret här:
http://fantastiskpodd.se/avsnitt/fantastiskpodd75.mp3

Dessutom bjuds det på  jullektyr:
Yulebocken av Oskar Källner
Nu är det jul igen av Boel Berman
Tomten av Anders Björkelid  (pdf)
Adventsfrost av Markus Sköld

http://fantastiskpodd.se/avsnitt/fantastiskpodd75.mp3

Podcast: Play in new window | Download

Av Boel Bermann

Nu är det jul igen

Nu är det jul igen är resultatet av en skrivövning av Boel Bermann.

Hon lämnar avdelningens vita, kliniska korridor och kliver in i sällskapsrummet. Känner lukten av granbarr, artificiell och ditsprayad. Ser på de batteridrivna vaxljusen som med sitt flackande sken ger illusionen av levande ljus. Känner trots att hon upplevt det så många gånger, att det fascinerar henne att det är så lugnt. Ser ut över alla gamlingarna. Leende och förväntansfulla sitter de samlade här, hopkurade i soffan eller nedsjunkna i de stora fåtöljerna. På den gamla radion i hörnet spelas julmusik.
Det är vackert dekorerat som gamla tiders julafton. Bordet är dekorerat med en stor röd duk som väller ner som en flodvåg mot golvet. De gröna gardiner ramar in det hela som en gammeldags tavla, själva fönsterrutorna är täckta av skira, vita gardiner och i varje fönster hänger en stjärna. En falsk öppen spis med en LCD-skärm visar elden så levande att det känns som att hon kan värma sig på den och ljudet övertygar sinnena om att den faktiskt brinner med knastrande och sprakande.
Men kronan på verket är julgranen, de hade fått leta länge efter en övertygande plastgran. Men till slut hittade de en på nätet. Den är enorm, räcker nästan till taket. Mörkt grön med yviga barr, omsorgsfullt dekorerad med röda rosetter, diskreta ljusslingor och gammeldags Sverige-flaggor i tunna rader. Allt för att väcka minnen av julaftnar från deras barndom.

Runt granen sitter de alla, lyckligt förenade, kontrollerade och medicinerade.

[Läs mer…] om Nu är det jul igen

Av Boel Bermann

Rädda världen

Dialogen ”Rädda världen” är skriven av Boel Bermann.

– Så vad är din grej då?
– Vad menar du, grej?
– Alltså, vad kan du göra?
– Hurså?
– Nyfiken, småprat, social konversation. Sånt som människor gör ibland.
– Jag kan skjuta med pilbåge.
– Aha, ok. Och den skjuter laser, exploderande, magisk, diamategg?
– Vanliga pilar.
– Vad mer? Vad är du bra på då?
– Inget mer. Jag är bra på att jaga och överleva i vildmarken.
– Men alltså, jaha, du har alltså ingen annan grej på g?
– Nej. Vad är din grej?
– Oklart, typ snabb, stark, det vanliga. Men jag är utvald.
– Till vaddå?
– Aaah, du vet, det vanliga där också. Rädda världen, döda vampyrer och demoner och annat skräp, hindra helvetets gap från att öppna sig och sånt. Hela den där ”det finns bara en och hon ska ta hand om allt” grejen. Jag alltså, om du missade den delen. Durå, är du också utvald.
– Nej. Min syster valdes, men jag tog hennes plats.
– Oj tufft. Så hon skulle rädda världen, men du valde det frivilligt? Hårt. Vet inte om jag skulle gjort det om jag hade chansen, himla press alltså. Ingen fritid, svårt att få förhållanden att funka, dåliga arbetstider och ingen pensionsförsäkring. Starkt av dej.
– Nej. Jag tog hennes plats i ett underhållningsprogram och blev inlåst på en arena.
– Jaha…

[Läs mer…] om Rädda världen

Av Fruktan

Planschen

Det är något som ligger över kinden när jag vaknar. Fuktigt och kallt. Det är vad som väcker mig, att det smeker min kind. Jag slår inte upp ögonen, säger bara:
– Sluta, det är inte roligt.
Det hala drar sig bort, försvinner från min hud. Jag hör skrammel från köket.
– Vad sa du?
Joel är inte i sovrummet. Jag slår upp ögonen, ser in i väggen där jag ligger på sidan. Försöker fokusera i mitt yrvakna tillstånd. Något rörde precis vid mig.
Vrider sakta upp huvudet och ser ut över sovrummet. Ingen här. Allt ser ut precis som vanligt. 50-tals fåtöljerna, den murriga tapeten, vintage-filmplanschen och teak-skrivbordet. Men något smekte min kind. Det kändes verkligt, inte som en dröm.
Lyfter handen till kinden, känner nåt fuktigt. Som saliv eller slem, halt. Spår av en beröring. Sätter mig upp i sängen. Ser glidande, hala spår över täcket. Följer dem med blicken, de glänser i morgonljuset. Ser hur de leder fram till filmplanchen för ”Creature for the Black Lagoon” sm vi skaffade bara för att jag var så lik tjejen på postern. Reser mig långsamt upp, går fram till den. Fuktfläckar på tapeten. Låter fingrarna glida längst postern, den känns fuktig mot fingertopparna.
Varelsen ser på mig. Håller inte längre någon i armarna. Utan rör sig, sträcker ut sin simhudsbeklädda hand mot mig.

*
Skrivövning: Planschen
Tid: 5-10 minuter
Övning: Skriv om varelser eller personer som kliver ur en filmplansch

Av Fruktan

En svart trenchcoat

[Fruktan – gemensam skrivövning: En svart trenchcoat]

Han hade alltid velat ha en svart trenchcoat av läder. Sliten och ärrad, som ur en gammal noir-film. Stått i så många otaliga timmar, prövat dem och försökt hitta rätt. Så många jackor han släpat hem, men han har aldrig lyckats hitta den perfekta jackan. Alla har haft nåt fel. Så hittade han en. Liggandes slängd över en bänk i parken när han gick hemåt i kvällsmörkret. Han hade inte tänkt ta den, inte egentligen, intalade han sig själv. Bara prova den, se hur den satt. Men när den kom på satt den helt perfekt. Han kunde inte motstå. Tog motvilligt av den och bar den över armen.

Men så snart han kom innanför dörren tog han på sig den igen. Som att den var gjord för honom. Han lät händerna sjunka ner djupt i fickorna, hoppades att han inte skulle hitta något bevis på vem den tillhörde…

Smärtan var ilande, skar igenom allt. Han skrek högt och slet upp handen. Ett ilsket rött märke, svullen hud. Handen blödde kraftigt från såret, bildade en mindre pöl intill hans fötter. Han slet av sig jackan, slängde den ifrån sig. Ur fickan kröp en skorpion fram, började röra sig mot honom. Det rörde sig under lädret, fler och fler skorpioner kom fram, som om de kom från jackan. De samlades vid blodet på golvet, omringade det. Svarta kroppar. Fler och fler. De rörde sig snabbt på parkettgolvet, han kunde höra deras rörelser som ett svagt rasslande där de vaggade sig precis intill honom. Han visste att han borde fly, men det var som att han inte kunde röra sig. Som att han var fast, som att skräcken låste fast honom vid golvet. De omringade honom, saktade ner tills de alla var stilla. Iakttog honom. Det var som att de visste att han var orörlig, att han var ett enkelt byte.

Han vred på huvudet, försökte se om det fanns någonting inom räckhåll han kunde försvara sig med. Beredd att använda vad som helst. Hans skadade hand rörde sig upp mot hans fickor, kände nycklarnas konturer i fickan. Kunde han använda metallen för att försvara sig med? Det är det enda han har, det finns inget inom räckhåll. Inga tillhyggen att kasta.

Han vet inte vems jacka han tagit. Men det är sista gången han stjäl, lovar han inombords. Fast han vet att om han överlever det här så kommer han inte att kunna hålla det. Andra människors tillhörigheter viskar alltid till honom. Ute på stan, genom tv:n, datorn och de helvetiska tidningarna. Visar honom allt han vill äga, men inte har råd med. Kanske var trenchcoaten en fälla eller ett straff. För alla gånger hans rastlösa händer har varit djävulens redskap.

Skrivövning: Vikpapper
Tid: 10-15 minuter
Tema: Saker man har på sig
Gör så här:
Varje deltagare skriver tre rader på ett papper.
Vik pappret så att de två första meningarna döljs och skicka vidare.
När pappret är slut är berättelsen klar.

 

en-svart-trenchcoat-fruktan-skrivovning

Av Fruktan

Hunger

[Fruktan – gemensam skrivövning: Hunger]

Maria tog på sig klänningen framför spegeln och slätade ut tyget så att benen inte syntes. Det var första gången hon tog på sig den, första gången den fick interagera med hennes hud. Den var mer bekväm än hon hade trott att den skulle vara, men den kändes fel. Klänningen började viska till henne. ”Du är vacker, så vacker…”

Men hon trodde den inte. Försökte slita av sig den, men kunde inte. Det var som att klänningen klamrade sig fast vid hennes hud, vägrade släppa taget. Hon tog ett fast grepp om den och slet med all kraft hon kunde uppbåda. Den började skrika och tyget slingrade sig i hennes händer. Men hon vägrade släppa taget. Den började kalla på henne, övertala henne, viskade och skrek, bönade och bad att låta den vara nära henne.

Till slut lyckades hon få av den, slängde den mot hörnet av rummet. Den låg där och såg hopsjunken ut. Övergiven. Hon kunde höra klänningens tankar. Som att den var inne i hennes huvud, orden kom klara och tydliga. Den hungrade, längtade. Det såg ut som att den slingrade ihop sig. Hennes första tanke var att det var kroppen som rörde sig. Kroppen på golvet under klänningen.

Trots att den låg helt stilla, täckt av klänningen. Trots att liket legat där i flera dagar. Hon såg hur tyget i klänningen långsamt började byta färg, övergå till en djupt röd nyans. Klänningen hämtade näring från förruttnelsen. Tyget började klättra, breda ut sig över det som en gång hade varit fullt av liv som nu var dött kött. Kretsloppet och förändringen var vacker. Det var inte svårt att se poesin i att klänningens liv kom av förruttnelse, muskler och blod. När den var mätt skulle hon ta på sig den igen, njuta av känslan. Hon hade varit för otålig, hon borde ha matat den istället för att ta risken att ta på sig den.

Nu såg hon bara längtansfullt på den. Det var en dikt, en vacker sång, entropin som såg till att allt för evigt avslutades och påbörjades på nytt. Som en evig loop. Utan början och utan slut, bara olika stadier som evigt förändrades. Tillsammans skulle de leva i symbios, bara hon regelbundet gav den andra kroppar att suga näring från.

Skrivövning: Vikpapper
Tid: 10-15 minuter
Tema: Saker man har på sig
Gör så här:
Varje deltagare skriver tre rader på ett papper.
Vik pappret så att de två första meningarna döljs och skicka vidare.
När pappret är slut är berättelsen klar.

hunger-skrivovning-fruktan

Av Fruktan

Hatten

[Fruktan – gemensam skrivövning: Hatten]

Jag hade aldrig sett mig själv som en person som bar hatt. Mardrömmen jag hade med hatten jag hittade på vinden hade inte direkt fått mig att tänka om.

När jag tog på mig den var det något vasst som stack till. Kände hur jag fått ett sår, mindre sticksår, av en nål som satt fast i hatten. Blod sipprade ut ur hålet i min hud på sidan nära tinningen. Jag rotade i badrumsskåpet och hittade ett gammalt paket Bamse-plåster. Klibbiga stycken illustrerade med färgglada karaktärer. Det var verkligen de fulaste plåster som någonsin köpts, jag vet inte ens varför jag har dem. Har inte barn, måste ha impulsköpt den på nån rea. Men så plötsligt kände jag mig yr, världen började bölja och pulsera. Det måste ha varit något på nålen… Med darrande händer började jag fästa plåstret när jag såg att det ut som att karaktärerna rörde sig på det. Som att de bildat olika formationer. Sen var det som att världen byttes ut…

…Som att jag plötsligt stod på en äng och de animerade varelserna var alla där, dansade i cirklar som runt en flaggstång. Människor utklädda i djurdräkter. Dräkterna som människorna hade på sig var färgglada och skar i mina ögon. Intensivare än några andra färger jag någonsin sätt. Som om de var iklädda varningssignaler. Det var när jag såg ut över dem och såg dem avbryta dansen och närma sig mig som jag på något sätt visste att de skulle döda mig. På det sätt som man vet saker man inte kan veta i drömmar. Som att jag visste att ingen skulle visa sig klädda på det sättet och lämna levande vittnen. Jag hann reflektera över att jag skulle dö. Kände att jag trots allt var jag inte missnöjd med mitt liv, så märkligt nog var jag inte rädd. Men jag tittade ner och studerade kläderna som jag antagligen skulle dö i. Nej, det dög inte. Skulle jag spendera evigheten som spöke tänkte jag inte se ut som jag gjorde nu. Men kanske var det oundvikligt. Dömd att för evigt leva som ett spöke iklädd en morgonrock och en ful hatt. En randig morgonrock. Vilket plagg att dö i. Det var ren ondska att utsättas för ond bråd död och få ett efterliv präglat av en evig längtan efter ett bättre plagg att ha på sig. Något som kunde ge en mening, istället för ett plagg som bara utstrålade fruktansvärd tristess….

Så vaknade jag upp, liggandes på badrumsgolvet. Blodig, skakande och förvirrad. När jag hämtat mig bar jag hatten, mycket försiktigt, upp på vinden igen. Den skulle aldrig mer så se dagens ljus. Jag är verkligen inte en person som bär hatt…

Skrivövning: Vikpapper
Tid: 10-15 minuter
Tema: Saker man har på sig
Gör så här:
Varje deltagare skriver tre rader på ett papper.
Vik pappret så att de två första meningarna döljs och skicka vidare.
När pappret är slut är berättelsen klar.

hatten-fruktan-skrivovning

« Föregående sida
Nästa sida »

Primärt sidofält

Arkiv

  • augusti 2022
  • juni 2022
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • maj 2018
  • december 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • maj 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • augusti 2011
  • juli 2011
  • juni 2011

Footer

Följ Oss

  • Facebook
  • RSS
  • Twitter

Prenumerera på Fruktan


Prenumerera på Podcast

Copyright © 2025 Fruktan