Tickandet ekar i marmorsalen. Festmåltiden är dukad, ett långbord för hundratals gäster, men just nu tomt. Han suckar och drar fingrarna genom håret, tänker inte på hur det smetar in motorolja i de svarta lockarna. Han är finklädd i sammetsrött och stiletter. Hungern bränner. När som helst nu.
Smyger mig tätt intill. Försiktigt. Smeksamt. Viskar att vi borde gå ut. Att jag har något att visa. Försöker behärska mig. Men jag darrar av adrenalinet. Sväljer hela tiden. Munnen är full av saliv. Tanken på att få sätta tänderna i hans lever.

