• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till sidfot

Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

  • Om författarkollektivet Fruktan
    • Författare
      • Om Andreas Rosell
      • Om Boel Bermann
      • Om Christian Enberg
      • Om Eira A. Ekre
      • Om Erik Odeldahl
      • Om Fredrik Stennek
      • Om Jörgen Gavelin
      • Om Malin Gunnesson
      • Om Martin Gunnesson
      • Om Patrick Ogenstad
      • Om Markus Sköld
    • Podcast för nybörjare
    • Kontakta Oss
  • Blogg
  • Samlade Verk
    • Zonen vi ärvde
      • Köp Zonen vi ärvde
    • Stockholms undergång
      • Recensioner
      • Köp Stockholms undergång
    • Mörk Framtid
    • Sommarskuggor
    • Det som växer
    • Köttmarknad
    • Ljudnoveller
    • Noveller
  • Press
    • Pressbilder
    • Bokomslag

Bloggen

Av Fruktan

Handtag, famntag, klapp eller kyss?

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är FantastiskPodd_Banner4-1024x581.jpg

Hon ryggar tillbaka av hans uträckta armar. Bara tanken på att omfamnad av den där svettiga, trånsjuka mannen är nog för att göra henne helt kallsvettig. Hans ansikte får ett ledset uttryck, som en tjock hundvalp som sparkats av sin älskade matte. Hon kan så tydligt att han känner sig avfärdad av henne. Inte en bra början.

Hon har aldrig varit bra på att dölja sina känslor, allt står skrivet i ansiktet. Just nu önskar hon att hon hade kunnat dölja det bättre, i varje fall en aning. Eller kanske bara vara helt neutral, nollställd eller klädsamt generat ursäktande. För det mesta var hennes ilska och avsmak väldigt användbara. Men aldrig innan… det hela har börjat.

Men allt syns. Den skeptiska minen som gränsar till avsmak.

”Du förstår väl. Att jag måste vara försiktig?” säger hon och i rösten lyckas hon ändå låta milt ursäktande.

”Ja, jamen självklart. Man kan inte vara nog försiktig i dessa tider. Men jag har antikroppar. Jag har intyget med mig, testades idag.”

”Jag tror absolut inte att det är någon fara. Det handlar inte om det. Men för att vi ska kunna hantera det här mötet på ett bra sätt är det livsviktigt att vi inte har någon form av fysisk närkontakt utan handskar och munskydd.”

Hon förbannar sig mentalt. Varför tyckte hon att det var en bra idé att ha ett möte i verkliga livet? Varför hade hon inte hållit det hela digitalt och nöjt sig med en videochatt?

Men behovet är skriande. Han hade också varit väldigt positivt inställd till det hela, sagt att det absolut skulle bli bättre om de sågs på riktigt. Och det var ett synnerligen lukrativt avtal, det hela. Precis vad hon behövde. Och han.

Hon ser på honom. På den svettiga, lätt överviktige medelålders mannen i den skrynkliga kostymen som lägger ifrån sig portföljen i hallen på villan i Danderyd. Dags att börja arbeta.

”Ska vi gå upp till övervåningen?”

Han nickar energiskt, lite för snabbt och lite för mycket. Så inställsam, så exalterad. Hon vet inte om han spelar. Kanske, kanske inte.

”Gå i förväg du, jag kommer snart.”

Han rör sig trevande uppför trappan.

”Vill du att jag förbereder något inför det formella mötet?”

”Nej, det behövs inte. Jag tar hand om allt.”

Hon ser honom försvinna iväg uppåt till mötesrummet. Han borde hitta rätt fast han inte varit här förut. Alla andra dörrar är låsta, bara ett enda rum har öppen dörr.

Nu när hon har en stund för sig själv häller hon i sig den sista slatten kaffe som hon har i koppen. Sedan öppnar hon städskåpet och försöker hitta något användbart. Hon tar fram illgula gummihandskar, några klädnypor och den gamla mattpiskaren. Öppnar frysen och häller ner några isbitar i en plastpåse.

Hon känner en gnista tändas inombords. Det är som att hon startar upp efter att ha varit i viloläge det senaste halvåret. Gud vad hon har saknat det här. Hon har inte alla sina leksaker som hon brukar ha här hemma, men hon borde hämta de få som faktiskt är enkla att flytta i veckan. Isoleringen har hindrat henne från att roa sig på sin lekplats dit hon brukar ta de konsulter hon anlitar. De där extra konsulterna hon smygfakturerar på företaget under vaga beskrivningar.

Med hård röst ropar hon:

”Ta av dig skjortan och lägg dig på sängen.”

Hon undrar om han är en sådan där som skriker. Inombords är hon varm och kall samtidigt, det brusar i kroppen.

”Handtag, famntag, klapp eller kyss?” ropar hon sedan, fast hon redan vet svaret. Definitivt klapp.

*
Novellen Handtag, famntag, klapp eller kyss av Boel Bermann
Novellutkastet skrevs under en skrivövning med författarkollektivet Fruktan
*
Skrivövning med Fruktan
Tema: Handtag, famntag, klapp eller kyss
Tid: 15 minuter
Ord att inkludera (använd minst 6/12 ord): skeptisk, viloläge, trappa, svettig, skjorta, trånsjuk, klädnypa, lösningsmedel, kall, kaffe, grön, ilska

Av Fruktan

Ur skräckromanen ”Där ute i mörkret”: Varelsen

Utdrag ur skräckromanen DÄR UTE I MÖRKRET av Markus Sköld.
Ur romanen: Varelsen

”Värmen spred sig från kakelugnen och gjorde att det började knäppa i det gamla trähuset. Hon var numera van vid ljuden och reagerade knappt på dem längre. Men just när hon lutade sig tillbaka i soffan hördes ett annat ljud. Starkare än knäppningarna från kakelugnen, som om någon gick omkring på nedervåningen.

Liselott lade ner boken och lyssnade. Nu hördes bara väggarnas knäppande. Hon ruskade på huvudet och tittade ner i boken för att fortsätta läsa. Då lät det igen, precis om någon gick omkring där nere. Kunde det vara Rolf eller Bibbi som kommit för att se hur det var med henne?

”Hallå, är det nån där?”

Inget svar, men ljudet tystnade. Kanske knäppte det annorlunda i huset nu när det var kallare ute.

Liselott lade ifrån sig boken och började leta efter fjärrkontrollen på soffbordet istället. Med tv:n på skulle alla mystiska ljud dränkas av det betryggande och välbekanta ljudet från nyheterna eller kanske någon trevlig serie. Hon behövde något roligt. Hon var trött på sig själv, sitt ältande och sin sorg och tyckte inte om känslorna som hon hade. De gjorde att hon kände sig svag.

Liselott slog på tv:n och bläddrade mellan kanalerna utan att hitta något intressant. Hon stannade vid nyheterna och lyssnade halvintresserat på vad nyhetsuppläsaren berättade.

En krasch från bottenvåningen fick henne att sätta sig upp i soffan. Hon stängde av tv:n och lyssnade igen. Det svaga knäppandet från huset var det enda som hördes.

Liselott gick fram till dörren och tittade ut i korridoren. Den var mörk, förutom ljuset som spred sig från nedervåningen och upp för trappan. Hon höll andan, vågade inte ropa igen.

Hon kände efter i fickorna. Tomt. Mobiltelefonen måste ligga kvar nere på kontoret bredvid datorn. Liselott hade funderat på att installera en telefon i sovrummet, men det hade inte blivit av. Den enda fasta telefonen i huset fanns också i kontoret och var kopplad till hennes fax. Med försiktiga steg smög hon fram mot trappan. När hon närmade sig kände hon hur det drog kallt från nedervåningen. Som om en dörr eller ett fönster stod öppet där nere. Hon huttrade till och håren reste sig på armarna. Hade hon inte stängt dörren ordentligt när hon kom hem?

Hon bet sig i läppen och smög närmare trapporna. Ansträngde sig för att inte kliva på de plankor som hon visste knakade. Sakta närmade hon sig trappan.

En skugga rörde sig där nere. Liselott flämtade till och tog ett steg tillbaka. Hjärtat bultade i bröstkorgen. Vad kunde hon göra? Trappan var enda sättet att ta sig ner förutom en gammal brandstege som satt utanför fönstret i andra änden av korridoren. Det hade dessutom målats igen vid något tillfälle och var nästan omöjligt att få upp. Hon såg sig omkring efter någonting som hon kunde använda som vapen. I korridoren fanns ingenting. Kanske i vardagsrummet? Om hon bara hade haft en normal öppen spis så hade hon i alla fall haft en eldgaffel, men hon hade inte några sådana verktyg till kakelugnen.

Sovrummet vågade hon inte kolla i, det låg närmast trappan och golvplankorna framför dörren knarrade varenda gång hon gick där.

Hon gaskade upp sig för att frammana sin mest auktoritära stämma och tittade ut över trappräcket, ropade ner mot nedervåningen.

”Hallå, vem där?”

Rösten lät inte alls så myndig som hon hade hoppats. Inget av den sturskhet hon lyckats krysta fram hördes.

Hon hörde ett ljud, en blandning av ett morrande och ett gurglande. Ett överraskat läte, som ett djur som plötsligt hittat vad det letat efter. Snabba steg hördes från nedervåningen i riktning mot trappan och innan Liselott hann reagera stod den där och stirrade på henne med sina gula ögon och käften halvöppen. Drygt två meter lång och tovig päls över hela kroppen. Huvudet var deformerat, käken något framskjuten som hos en hund eller varg. Näsan avslutades i något som liknade en nos och stora tänder fyllde den öppna munnen. Över axlarna hängde resterna av en jacka eller skjorta. Liselott kunde inte avgöra vilket, bara att hon kände igen den från någonstans.

Varelsen vrålade och kastade sig med snabba rörelser uppför trappan. Liselott rusade tillbaka till vardagsrummet och smällde igen dörren. Det satt nycklar i alla dörrar i huset. Hon hade tyckt att de gav en hemtrevlig känsla och nu tackade hon sin goda lycka att hon behållit dem. Hon vred om låset och i samma sekund brakade varelsen in i dörren från andra sidan. Dörrkarmen skakade. Dörrarna i huset var bastanta och gjorda av solitt trä, men med den kraft som varelsen attackerade dörren skulle den inte hålla länge.”

Skräckromanen Där ute i mörkret av Markus Sköld finns på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.

Läs den här:
Storytel: https://www.storytel.com/se/sv/books/764979-Där-ute-i-mörkret
Bookbeat: https://www.bookbeat.se/bok/dar-ute-i-morkret-117076
Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/dar-ute-i-morkret-9789198411812

Om författaren Markus Sköld:

Markus Sköld, bosatt i Stockholm, debuterade som författare med skräckromanen Där ute i mörkret. Debuten följdes upp med den kritikerrosade skräckromanen Kalldrag och han är nu aktuell med romanen Skuggfödd.

Han har också skrivit för ljud och har då medverkat i Creepypodden med novellen Bäck-Anders Stuga och med skräckantologin Mörk Framtid för Storytel. Dessutom har han medverkat i ett antal utgivna novellantologier, däribland Zonen vi ärvde, På denna grund, 13 svarta sagor om superskurkar, 13 svarta sagor om superhjältar, Maskinblod 2, Maskinblod 3 och Mörkerseende.

Vid sidan av skrivandet hörs han regelbundet i författarpodcasten FantastiskPodd.se och är medlem i författarkollektivet Fruktan.

Twitter: http://twitter.com/mskold
Instagram: http://instagram.com/markusskold
Facebook: www.facebook.com/MarkusSkoldAuthor

Av Fruktan

Ur skräckromanen ”Skuggfödd”: Teckningen

Utdrag ur skräckromanen SKUGGFÖDD av Markus Sköld.
Ur romanen: Teckningen.

”Milla kliade sig i nacken och kisade mot solljuset som stack henne i ögonen när hon tittade ut genom fönstret. Hon suckade. För miljonte gången bestämde hon sig för att köpa persienner eller rullgardin eller någonting. Hon mådde bättre än dagen innan i alla fall. Det måste ha varit någon slags tjugofyratimmarsflunsa.

Hon gick ut i köket och öppnade kylen, hittade ett halvt paket yoghurt som hon hällde upp i en tallrik och strösslade över det sista resterna av müslin i paketet. Knuffade undan lite papper och teckningar från köksbordet och satte sig ner. Nollor blinkade på mikrons display. Strömavbrott igen. Milla lyfte skeden mot munnen medan hon sneglade på siffrorna och skakade på huvudet. Det var ingen idé att ställa klockan. Snart skulle det bli ett nytt strömavbrott och så skulle hon bli tvungen att göra om det.

Det låg en ny teckning på bordet. Milla lyfte den medan hon stoppade in skeden med yoghurt i munnen. Samma tema som den förra, men den här gången var varelsen på väg ut genom något som såg ut som en ventilationsöppning. Gallret hängde på sniskan bredvid.

Milla lade ner skeden i tallriken och tog tag i teckningen med båda händerna. Stora delar av varelsen var fortfarande dold i skuggor, men det gick att se mer av de långa seniga armarna. Hon kastade teckningen ifrån sig. Hon hade inte druckit något igår. Utslagen, men hon hade inte varit full. Ändå fanns teckningen här och den hade inte funnits där igår. Någon gång under natten måste hon ha gått upp och ritat den utan att hon mindes det. En rysning kröp över ryggen.

Milla tog upp teckningen igen. Något med den fick henne att tänka på mormor, som hade berättat sagor för henne när hon var liten. Märkliga sagor som hon aldrig hade hört någon annanstans. Inte då och inte senare heller. Ofta hade de varit riktigt ruskiga. Inte sånt man berättar för små barn. Det hade varit deras hemlighet.

Det fanns en spricka intill öppningen som påminde om något hon sett i Prickens lägenhet. Hon hade suttit och stirrat på den på festen, innan Oscar kom, och innan Veronika hade dykt upp.

Milla ställde sig upp och gick fram och tillbaka över köksgolvet några varv. Hon skakade på huvudet. Det måste finnas en förklaring. Kanske hade hon drömt en mardröm som hon hade kopplat ihop med Prickens lägenhet och sedan … ritat i sömnen. Hon skakade på huvudet. En oro gnagde sig fast i bakhuvudet och ville inte släppa.

Hungern var som bortblåst. Hon ställde tallriken med müsli och yoghurt i diskhon och vred på vattnet.

Milla bet sig i läppen och drog fingrarna genom håret. Borde hon ringa Pricken? Hon skakade på huvudet. Varför då? Vad skulle hon säga? Tänk om han fick nåt för sig. Hon stönade. Men någonting inom henne skrek att hon måste få tag på honom.

Just då mindes hon att Oscar varit där igår. Hon slog numret och väntade tills Oscar svarade.

”Han verkade sjukt skärrad över nåt”, sa Oscar och skrattade till. ”Det var fan creepy att vara där ensam sent på kvällen. Jag tyckte nästan att jag såg nåt, men det måste ha varit Pricken som skrämde upp mig med sina historier.”

”Vad för historier?”

Oscar skrattade, men det var inte hans vanliga skratt. Det fanns någonting nervöst i rösten, som om han försökte övertyga sig själv mer än någon annan. Tankarna drogs återigen till mormors berättelser.

”Han pratade om skuggor som hade jagat honom i källaren. Och att han hört ljud i ventilationen.”

”Ventilationen …” Milla kunde inte andas. ”Är du säker på att han sa ventilationen?”

Oscar lät inte lika skämtsam längre.

”Jag hörde också nåt, men jag hade druckit ett par öl och blev nog påverkad av hans story. Det var säkert inget.”

Oscar drog ett djupt andetag.

”Fan, du, det kommer en kund. Jag måste lägga på. Vi hörs sen, okej?”

”Vänta, kan du skicka hans nummer till mig?”

”Varför vill du ha hans nummer?”

”Skicka det bara.”

”Okej, men jag måste gå nu.”

Milla tryckte bort samtalet, lyfte upp teckningen, försiktigt ute i kanten, som om den vore radioaktiv och tog med sig den in i vardagsrummet, stoppade den i nattduksbordet med de andra viktiga teckningarna.

Hon drog ett djupt andetag och knackade telefonen mot hakan.

”Äh, va fan.”

Hon ringde upp honom. Hon kunde säga att hon också trodde att hon glömt nåt. Det skulle vara riskfritt. Hon hade ju inte glömt något så det fanns ingen risk att hon skulle behöva gå dit och hämta något.

Signalerna gick fram, men inget svar.

”Fan också!”

Skräckromanen SKUGGFÖDD av Markus Sköld finns på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.

Läs skräckromanen ”Skuggfödd”
Skuggfödd: https://www.storytel.com/se/sv/books/1193023-Skuggfödd
Bookbeat: https://www.bookbeat.se/bok/skuggfodd-173364
Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/skuggfodd-9788726374698

Om författaren Markus Sköld:

Markus Sköld, bosatt i Stockholm, debuterade som författare med skräckromanen Där ute i mörkret. Debuten följdes upp med den kritikerrosade skräckromanen Kalldrag och han är nu aktuell med romanen Skuggfödd.

Han har också skrivit för ljud och har då medverkat i Creepypodden med novellen Bäck-Anders Stuga och med skräckantologin Mörk Framtid för Storytel. Dessutom har han medverkat i ett antal utgivna novellantologier, däribland Zonen vi ärvde, På denna grund, 13 svarta sagor om superskurkar, 13 svarta sagor om superhjältar, Maskinblod 2, Maskinblod 3 och Mörkerseende.

Vid sidan av skrivandet hörs han regelbundet i författarpodcasten FantastiskPodd.se och är medlem i författarkollektivet Fruktan.

Twitter: http://twitter.com/mskold
Instagram: http://instagram.com/markusskold
Facebook: www.facebook.com/MarkusSkoldAuthor

« Föregående sida
Nästa sida »

Footer

Följ Oss

  • Facebook
  • RSS
  • Twitter

Prenumerera på Fruktan


Prenumerera på Podcast

Copyright © 2025 Fruktan