Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

Bloggen

Av

Nytt år, nya rädslor

Nästan varje dag cyklar jag genom en mörk skog på min väg till och från jobbet. I den där mörka skogen, bland skuggorna, frodas mina rädslor. Min fantasi. I det svaga skenet från min cykels lampor tillåter jag mig att bli jagad av allt från varulvar till levande träd som med långa lemmar fäktar efter mig. Det är ett nytt år med förhoppningsvis nya saker att frukta. För fruktan håller mig alert. Och gör min vardag lite mer spännande. Vem vet hur länge man kan tillåta sig att tro på djur med alldeles för långa tänder, eller virus som får oss att vilja äta upp. Allt.

Appropå att vilja tro. Filmen om det legendariska området Area 51 verkar äntligen vara på gång. Releasedatum satt till Mars 2012 i Norge. Mannen som regisserar spektaklet är Oren Peli, som också ligger bakom några av mina personliga favoritfilmer som Paranormal Activity och Insidious.
Woooo. Något att se fram emot. Om den nu verkligen är på gång det vill säga. Det är fortfarande vagt med ett releasedatum. För Norge. Det är lika vagt som hans egna svar i intervjun här:

Av

Bot för skrivkramp – Död åt ditt sociala liv

Alla kan få skrivkramp ibland.
För nej, det är ju bara att sätta sig och skriva alla gånger.
Den lilla detaljen som kallas verklighet kan ibland hindra en.
Så hur stänger man ute verkligheten för att ta sig in i fantasin?

Skrivkramp är inte alltid att inte kunna skriva.
Skrivkramp kan också vara att inte ta sig tid till att skriva.
Så vi tänker posta lite tips då och då från oss på Fruktan om hur vi dödar skrivkramp här på bloggen, så att du också kan komma igång med dina skrivprojekt.

Skrivtips nummer 1: Död åt ditt sociala liv
Stäng av internet. Internet är svårt att motstå och slukar tid. Du ska bara… Nej. Det ska du inte!
Stäng av mobilen eller sätt den på ljudlöst och lägg den i ett annat rum.
Sitt ner. Du får inte gå iväg. Inte ens om apokalypsen är här och Chutulu håller på att sluka världen.
Du ska inte ens märka att jorden går under, för du sitter och skriver.
Utan internet och mobil.

Av

När önskningar brinner upp

Nyårsafton. Himlen var full av ljus. Men mitt sällskap hade inte en enda smällare eller raket. Istället hade vi stora papperslyktor som fylldes med varm luft och sakta svävade upp i natthimlen.

Vi var inte ensamma. Mellan smällarna och fyrverkeriexplosionerna var det som att hela stjärnhimlen förändrades. Som att nya stjärnor tändes och släcktes varje minut. Jag låtsades att varje person som släppte en lykta skrev ner sina drömmar och önskningar på lyktans rispapper. Som man ska göra för att drömmarna ska gå i uppfyllelse.
Så att papperslyktorna svävar så högt att de når himlen, där högre makter får önskningarna och ger den som skickar upp lyktan en välsignelse.

Jag skrev inte en enda rad på min lykta. Men visst tänkte jag en önskning när jag släppte iväg den. Det tror jag fler gjorde. Sen stod vi där och tittade medan våra önskningar brann upp. Himlen var full av brinnande önskningar. Högre makter kommer ha bråda dagar.

Jag hoppas någon annan därute önskade sig världsfred. Det glömde jag.