Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

Bloggen

Av

Spelen som skrämmer mig

Skyrim

Under 2011 fick jag upp ögonen för några spel, jag vet att jag egentligen inte borde. Får inte. Visst lät World of Warcraft roligt när det kom, men jag provade aldrig. I efterhand känns det som en befrielse, jag har sett vad som krävs. Vad det gör med en. En gång hade vi bjudit in min svåger och hans fru. Vi åt och hade trevligt. Efter middagen drog de sig undan, fick koden till vårt trådlösa nät. De kopplade upp sig. De skulle på bröllop i spelet. Min svåger hade varit uppe hela natten, för att samla och leta. Efter en bröllopspresent. Det var tydligen dans på festen. Jag som tyckte att Diablo II en gång drog ner mig i avgrunden.
[Läs mer…] om Spelen som skrämmer mig

Av

Disciplin! Disciplin!

Jag är inte alltid en organiserad människa. På jobbet försöker jag vara det. Privat är jag ganska usel. Det är skönt att inte styra upp saker i överkant. När det gäller skrivandet har jag däremot märkt att om jag inte ger mig själv regler och ramar så händer ingenting. Det är inte så att inspirationen saknas. Det finns bara för mycket att göra. För många trådar att rycka i.

Jag har en process som jag följer ganska slavisk. Den har växt fram organiskt och kommer säkert att ändras ännu mer med tiden. Det går till ungefär så här:

[Läs mer…] om Disciplin! Disciplin!

Av

Droppljudet

Ett droppande ljud kan vara en mardröm för en husägare. Jag upplevde det i helgen. Dropp, dropp, dropp. Droppljudet trummande långsamt inne i väggen. Betydligt snabbare trummade mitt hjärta. Försiktigt gick jag ned i källaren. Där i ett av rummen såg jag det otäcka vattnet rinna nerför ett ventilationsrör som ett slemmigt monster. Jag kände paniken växa. Dropp, dropp, dropp. Jag försökte förstå vad det kom ifrån men ljudet slog sönder allt förstånd. Efter en stund slutade vattnet rinna men droppljudet fanns där. Dropp, dropp, dropp. Efter någon timme slutade ljudet, men i mitt medvetande droppade det fortfarande långt, långt efteråt.

Det ovanstående är faktiskt sant och jag vet fortfarande inte varifrån vattnet kom. Men att ett ljud kan förstärka skräcken och hålla den levande långt efteråt. Är det inte så det är i skräckfilmens värld där otäcka scener förstärks med skrämmande musik. Ofta är det ganska få enkla toner som kryper in genom skinnet och får oss att känna oss lite extra rädda. Som exempel Do dom, Do dom, Do dom, Dodo, Dodo, Dodo, Dodo eller hur man nu uttalar den kanske mest berömda scenen från Hajen där man ser en fena i vattnet och samtidigt hör det monotona ljudet som fastnar som superlim i våra hörselgångar. Eller som klinkandet i Halloween, visst bygger det upp skräckkänslan.

Det kanske blir så i framtiden att när du läser en skräckbok i din Ipad spelas det upp något liten skrämmande musik i bakgrunden till olika scener.

Ett gott råd till ni som är rädda för droppljudet köp inte hus, för ni vet aldrig när droppljudet kan komma och ta er.
Dropp, dropp, dropp