Den här veckan har vi diskuterat superhjältar i Fruktankollektivet (Ja, jag kallar det ett kollektiv. Alltid retar det nån :)). Det visade sig snabbt att jag hade många och starka åsikter om det ämnet. Mycket starkare än vad jag trodde. Jag blev faktiskt till och med lite upprörd! Det gick så lång att jag skrev ett långt mail till de andra och klargjorde att det minsann INTE var okej att driva med superhjältar hur som helst.
Bloggen
Pennan är mitt Vapen
Visst är det lite kusligt att fylla år. Då man ser hur ännu ett år har förflutit och att man återigen inte gjort det där man hade bestämt sig för att göra. Desto roligare är det då att inse att man faktiskt gjort det man hade planerat. Jag hittade igår en liten skrivbok som hade ett par år på nacken. Där hade jag skrivit vad jag skulle börja med 2010. En av de sakerna var att gå en skrivkurs. Jag gjorde faktiskt det och därför sitter jag nu här och skriver till cyberrymden och hoppas att någon läser mina alster.
Att gå en skrivkurs var ett riktigt lyft, det har gett mig bättre självförtroende och en rikare fritid med både skrivarvänner och egna historier som jag kan sväva mig bort i. Men att gå en skrivkurs var inte så självklart. Jag hade under en ganska lång tid funderat på komma igång med att skriva men det blev som mycket annat bara en tanke som parkerades i att-göra-listan. Det som fick igång min startmotor var ett möte med med Bertil Torekull, journalist och författare till bland annat Historien om IKEA. Han berättade om en viktig vändpunkt i hans liv som fick honom att mynta begreppet ”Pennan är mitt vapen”. Jag tyckte det lät så häftigt att jag bestämde mig för att det var dags att ta tag i situationen och anmälde mig till en skrivkurs på Folkuniversitet. Det har jag aldrig ångrat för nu är Pennan mitt Vapen.
Andra bloggar av mig, robertsfors år 4012 droppljudet gubben med hunden
Vissa dagar…
